Liksom min andra blogg ingetsexmenenstad.blogspot.com tar även denna semester medan jag är i USA på road trip. Tillbaka i början av augusti. Det ska dock sägas att även om träningen självklart inte är lika enkel att utföra och händer mer sällan här, så har jag ändå tränat några gånger och jag hade rätt i att det var Lucas som skulle hålla mig sällskap. Tänkte dra en vända till gymmet idag och utforska vad detta hotell har att erbjuda.
Trevlig sommar och lycka till med träningen!
torsdag 5 juli 2012
söndag 10 juni 2012
Löprunda ute
Jag var hos Danne på behandling i torsdags. Lite akupunktur som jag verkligen tror på, lite massage och en massa sugkoppar. När han satt och vred på nålarna gjorde det superont och jag låg och kved, men det var ingenting mot när han satte en sugkopp högt upp på skenbenet, pumpade ur all luft så att den satt stenhårt och sen drog den ner om och om igen. Fy fan, det gjorde så ont att jag låg och hysteri-skrattade med händerna för ansiktet.
Hur som helst har Danne givit mig klartecken att springa, bara jag värmer upp ordentligt och länge så att blodet hinner ut i musklerna. Trots att jag är skraj för att förvärra situationen så gav jag mig ut med Tobias runt Södermalm igår. Jag stod och gympade lite i lägenheten innan vi gick ut i trapphuset och först gick upp och ner för alla sex trappor en gång och sedan småjoggade upp och ner en gång.
Jag började med lätt jogg och benet gjorde riktigt, riktigt ont. Det känns som att hela ankel-området, framför allt på baksidan runt hälsenan, är en stor muskel som bara krampar. Den känns stenhård inuti, men känns inte på något speciellt sätt utanpå.
När jag kommit några hundra meter blev det bättre, och efter 1,5 gjorde det nästan inte ont alls. Jag koncentrerade mig på att dra låret uppåt istället för att skjuta ifrån med tårna och vaden och då gjorde det mindre ont så jag tror att det kan vara en del av problemet.
Sprang totalt 3 km i vanligt tempo (fast kanske lite långsammare eftersom jag inte sprungit på länge) och sedan gå-jogg i lite mindre än 1 km som nedvärmning. Även om jag har ont i benet idag så är det inte värre än innan, så det är bra. Kan vara så att tejpen jag fått hjälper muskeln, men jag hoppas att det inte bara beror på den.
På fredag drar jag till USA. Galet! Sju veckor on the road, NY till LA. Hoppas på mycket träning ändå, och har stora förhoppningar på att min bror kan dra igång mig, han är bra på att komma till skott med träningen.
Hur som helst har Danne givit mig klartecken att springa, bara jag värmer upp ordentligt och länge så att blodet hinner ut i musklerna. Trots att jag är skraj för att förvärra situationen så gav jag mig ut med Tobias runt Södermalm igår. Jag stod och gympade lite i lägenheten innan vi gick ut i trapphuset och först gick upp och ner för alla sex trappor en gång och sedan småjoggade upp och ner en gång.
Jag började med lätt jogg och benet gjorde riktigt, riktigt ont. Det känns som att hela ankel-området, framför allt på baksidan runt hälsenan, är en stor muskel som bara krampar. Den känns stenhård inuti, men känns inte på något speciellt sätt utanpå.
När jag kommit några hundra meter blev det bättre, och efter 1,5 gjorde det nästan inte ont alls. Jag koncentrerade mig på att dra låret uppåt istället för att skjuta ifrån med tårna och vaden och då gjorde det mindre ont så jag tror att det kan vara en del av problemet.
Sprang totalt 3 km i vanligt tempo (fast kanske lite långsammare eftersom jag inte sprungit på länge) och sedan gå-jogg i lite mindre än 1 km som nedvärmning. Även om jag har ont i benet idag så är det inte värre än innan, så det är bra. Kan vara så att tejpen jag fått hjälper muskeln, men jag hoppas att det inte bara beror på den.
På fredag drar jag till USA. Galet! Sju veckor on the road, NY till LA. Hoppas på mycket träning ändå, och har stora förhoppningar på att min bror kan dra igång mig, han är bra på att komma till skott med träningen.
tisdag 5 juni 2012
Ny utmaning
Mamma har samlat familjen plus Tobias för nästa Berger Challenge: halvklassikern!
Halvklassiskern är helt enkelt den beryktade Klassikern fast halva distanserna. Vi kommer att börja med Lidingöloppet i september. 1,5 mil i brutala backar.
Följer Vasaloppet - 4,5 mil på längdfärdsskidor som jag aldrig åkt förut.
Sedan Vätternrudan - 15 mil cykel, och jag hatar att cykla.
Sist Vansbrosimmet - 1,5 kilometer sim motströms.
Låter det inte jätteroligt? Tobias är läskigt nervös, och jag inser ju att detta verkligen övergår min kapacitet än så länge - jag har ju till exempel aldrig sprungit längre än en mil och har stora problem med benhinnorna. Men jag tar det med ro. Nu har jag en ny hotivering, och jag tror ju också på att när man väl är där så trycker man på och finner krafter man aldrig trodde att man hade. Och man klarar det, oavsett hur man gör det. Jag kommer inte göra bra tider, men jag kommer att klara alla loppen. Jag kanske bara inte är så pigg efteråt.
Kom igång igår med gymmet sedan jag blev förkyld och det kändes bättre än på länge. Tänkte börja med lite mer distansinriktad träning så jag cyklade 7 minuter lätt, 6 minuter tungt och en minut stående på supertrögt motstånd. Repeterade 3 gånger, så sammanlagt 45 minuter. Distans: 16 kilometer. Inget att skriva hem om direkt, men jag börjar lugnt och stadigt. Pissjobbigt för andningen det där.
Sedan 10x1 minut i skidmaskinen som ska bli en standard nu. Måste få in stak-rörelsen inför Vasan. Och bygga lite armmuskler.
Sedan lite mage och utfall innan stretch. Är mycket nöjd.
Idag ska jag ge mig på Dannes program, banne mig. Är livrädd för att springa, vill inte få ont i benet igen. Men han säger att det kommer att gå bra så jag måste ge det en chans. Hoppas, hoppas, hoppas att denna hinne-jävlighet slutar spöka mig det här året, annars kommer det bli tufft.
Halvklassiskern är helt enkelt den beryktade Klassikern fast halva distanserna. Vi kommer att börja med Lidingöloppet i september. 1,5 mil i brutala backar.
Följer Vasaloppet - 4,5 mil på längdfärdsskidor som jag aldrig åkt förut.
Sedan Vätternrudan - 15 mil cykel, och jag hatar att cykla.
Sist Vansbrosimmet - 1,5 kilometer sim motströms.
Låter det inte jätteroligt? Tobias är läskigt nervös, och jag inser ju att detta verkligen övergår min kapacitet än så länge - jag har ju till exempel aldrig sprungit längre än en mil och har stora problem med benhinnorna. Men jag tar det med ro. Nu har jag en ny hotivering, och jag tror ju också på att när man väl är där så trycker man på och finner krafter man aldrig trodde att man hade. Och man klarar det, oavsett hur man gör det. Jag kommer inte göra bra tider, men jag kommer att klara alla loppen. Jag kanske bara inte är så pigg efteråt.
Kom igång igår med gymmet sedan jag blev förkyld och det kändes bättre än på länge. Tänkte börja med lite mer distansinriktad träning så jag cyklade 7 minuter lätt, 6 minuter tungt och en minut stående på supertrögt motstånd. Repeterade 3 gånger, så sammanlagt 45 minuter. Distans: 16 kilometer. Inget att skriva hem om direkt, men jag börjar lugnt och stadigt. Pissjobbigt för andningen det där.
Sedan 10x1 minut i skidmaskinen som ska bli en standard nu. Måste få in stak-rörelsen inför Vasan. Och bygga lite armmuskler.
Sedan lite mage och utfall innan stretch. Är mycket nöjd.
Idag ska jag ge mig på Dannes program, banne mig. Är livrädd för att springa, vill inte få ont i benet igen. Men han säger att det kommer att gå bra så jag måste ge det en chans. Hoppas, hoppas, hoppas att denna hinne-jävlighet slutar spöka mig det här året, annars kommer det bli tufft.
måndag 28 maj 2012
Vårruset
Skulle göra mitt första Vårrus imorgon. Tyvärr har jag ju lite problem med benet fortfarande, men jag tänkte provspringa lite och se om det inte skulle går ändå. Enligt Danne ska det gå bra om jag bara värmer upp ordentligt och länge innan. Så jag tänkte att jag kör ändå.
Sen har jag tyvärr haft ont i halsen i fem dagar och verkligen kännt förkylning på väg. Liksom tjock i luftvägarna och tung i huvudet. Lock för öronen som är min tydligaste varning på att det kommer. Så nu har jag inte haft en chans att prova benet, och oavsett vad ska jag absolut inte träna för då kommer förkylningen blomma ut totalt.
Men ändå trist - nu när jag betalt och allt - att inte köra ruset. Så vad tycker ni? Ska jag kanske gå dit och bara gå runt? Det är ju inte mer än fem kilometer och det kan man ju gå relativt snabbt. Kan inte bestämma mig. Och Tobias har ju en poäng när han säger att jag inte skulle kunna hålla mig från att springa...
Help!
Sen har jag tyvärr haft ont i halsen i fem dagar och verkligen kännt förkylning på väg. Liksom tjock i luftvägarna och tung i huvudet. Lock för öronen som är min tydligaste varning på att det kommer. Så nu har jag inte haft en chans att prova benet, och oavsett vad ska jag absolut inte träna för då kommer förkylningen blomma ut totalt.
Men ändå trist - nu när jag betalt och allt - att inte köra ruset. Så vad tycker ni? Ska jag kanske gå dit och bara gå runt? Det är ju inte mer än fem kilometer och det kan man ju gå relativt snabbt. Kan inte bestämma mig. Och Tobias har ju en poäng när han säger att jag inte skulle kunna hålla mig från att springa...
Help!
måndag 21 maj 2012
Veckan som gått
Har inte tränat mycket den gångna veckan, så jag skriver en resumé:
Tisdag:
Gick upp samtidigt som Tobias (klockan åtta) och var så trött att jag trodde att jag skulle smälla av. Släppte av honom på jobbet och var på gymmet strax efter halv nio. Satt kvar i bilen i en halvtimme och spelade spel på mobilen och pratade med pappa. Var för trött för att röra mig.
När jag väl tog mig in på gymmet körde jag ändå på bra. 5 kilometer lugn rodd, 27 minuter. Sedan upptäckte jag att de ställt in längskidemaskiner i Västertorpshallen. Jag har inte åkt längdskidor vad jag kan minnas, men jag har hört att det är fantastisk träning så jag tänkte ge mig på det. Tyvärr hade jag inte riktigt tillräckligt med styrka i mina triceps som sved satan. Så jag gjorde 3x1 minut som tricepträning i hopp om att kunna öka detta allt eftersom.
Efter detta gav jag mig på dra-i-spakar-maskinen. Den påstår sig vara ett icke-stötande substitut för löpning, men jag har aldrig gillat den. Det känns väldigt onaturligt att springa med fötterna på pedaler hela tiden. Men nu är jag väl så illa tvungen eftersom mina ben hatar mig. Tog mig en 20-minutare och det var okej. Följde: lätt styrketräning och stretch.
Onsdag till torsdag:
Hos Tobias farföräldrar i Filipstad.
Fredag:
Hade tänkt träna, men var tvungen att tillbringa dessa två timmar på jobbet istället.
Lördag:
Jobb.
Söndag:
Ville träna. Tobias ville ha mysdag. Tobias vann.
Måndag:
Idag alltså. Bestämde mig för att träna i två timmar och såg fram emot det. Tog mig till gymmet vid två och började med tio minuter cykel följt av 45 minuter terräng i dra-i-spakar-maskinen. Läste en bok samtidigt, men det var fortfarande bara vidrigt. Tappade känseln i tårna efter 20 minuter. Finns det ett mer onaturligt sätt att föra kroppen på?
Gjorde 5x1 minut i skidmaskinen men känner ingenting i armarna nu, liksom jag inte kände något efter förr gången. Whadup? Det är så svinjobbigt när jag gör det, ändå ingen träningsvärk. Skumt.
Därefter utfall, armhävningar, bicep med skivstång och benlyft med avsikt magträning.
Tränade 1,40 totalt, och jag vet att jag egentligen hade ett ganska bra pass, men jag är lite missnöjd med min prestation. Kunde definitivt ha pushat mig själv mer. Tagit en till intervall, kört en nivå högre på konditionsmaskinen, tagit lite tyngre vikter.
Fyra veckor kvar till USA. Jag har gått ner ett kilo. Väger nu 74 kilo. Inte riktigt så mycket som jag hade kunnat åstadkomma, men med tanke på att jag bygger mer muskler nu för tiden när jag tränar, och att jag fortsatt äta mycket godis och snask som jag tidigare inte brukade äta så ofta så är jag ändå nöjd över ett minus. Och peppad att klara ett till innan resan...
Tisdag:
Gick upp samtidigt som Tobias (klockan åtta) och var så trött att jag trodde att jag skulle smälla av. Släppte av honom på jobbet och var på gymmet strax efter halv nio. Satt kvar i bilen i en halvtimme och spelade spel på mobilen och pratade med pappa. Var för trött för att röra mig.
När jag väl tog mig in på gymmet körde jag ändå på bra. 5 kilometer lugn rodd, 27 minuter. Sedan upptäckte jag att de ställt in längskidemaskiner i Västertorpshallen. Jag har inte åkt längdskidor vad jag kan minnas, men jag har hört att det är fantastisk träning så jag tänkte ge mig på det. Tyvärr hade jag inte riktigt tillräckligt med styrka i mina triceps som sved satan. Så jag gjorde 3x1 minut som tricepträning i hopp om att kunna öka detta allt eftersom.
Efter detta gav jag mig på dra-i-spakar-maskinen. Den påstår sig vara ett icke-stötande substitut för löpning, men jag har aldrig gillat den. Det känns väldigt onaturligt att springa med fötterna på pedaler hela tiden. Men nu är jag väl så illa tvungen eftersom mina ben hatar mig. Tog mig en 20-minutare och det var okej. Följde: lätt styrketräning och stretch.
Onsdag till torsdag:
Hos Tobias farföräldrar i Filipstad.
Fredag:
Hade tänkt träna, men var tvungen att tillbringa dessa två timmar på jobbet istället.
Lördag:
Jobb.
Söndag:
Ville träna. Tobias ville ha mysdag. Tobias vann.
Måndag:
Idag alltså. Bestämde mig för att träna i två timmar och såg fram emot det. Tog mig till gymmet vid två och började med tio minuter cykel följt av 45 minuter terräng i dra-i-spakar-maskinen. Läste en bok samtidigt, men det var fortfarande bara vidrigt. Tappade känseln i tårna efter 20 minuter. Finns det ett mer onaturligt sätt att föra kroppen på?
Gjorde 5x1 minut i skidmaskinen men känner ingenting i armarna nu, liksom jag inte kände något efter förr gången. Whadup? Det är så svinjobbigt när jag gör det, ändå ingen träningsvärk. Skumt.
Därefter utfall, armhävningar, bicep med skivstång och benlyft med avsikt magträning.
Tränade 1,40 totalt, och jag vet att jag egentligen hade ett ganska bra pass, men jag är lite missnöjd med min prestation. Kunde definitivt ha pushat mig själv mer. Tagit en till intervall, kört en nivå högre på konditionsmaskinen, tagit lite tyngre vikter.
Fyra veckor kvar till USA. Jag har gått ner ett kilo. Väger nu 74 kilo. Inte riktigt så mycket som jag hade kunnat åstadkomma, men med tanke på att jag bygger mer muskler nu för tiden när jag tränar, och att jag fortsatt äta mycket godis och snask som jag tidigare inte brukade äta så ofta så är jag ändå nöjd över ett minus. Och peppad att klara ett till innan resan...
måndag 14 maj 2012
Tobias första gruppträning
Fick äntligen med mig Tobias på ett pass på gymmet. Han har varit stark motståndare mot att träna i grupp, men efter mycket tjat och lite irritation från mig följde han idag med på core. Recension: "Det var helt okej. Det var riktigt jobbigt, fast det var så kort tid. Och rätt svårt..." Kommer han att gå på pass igen? Svar: "Näh" (jo, det kommer han...)
Jag har fortfarande väldigt ont i benet och har börjat bli riktigt ledsen över det. Ser joggare utomhus och blir avundsjuk. Det är så lätt att springa, och man känner så snabbt resultat. Cyklade fem kilometer idag, men jag vet inte om det var för att jag använde ouppvärmda ben på core-passet, men idag var en så dag när benen känns som två spända klumpar som inte orkar någonting. Så jag nöjde mig med fem, sen gjorde jag 40 utfall som jag rekommenderats av Danne som rehab. Enkelt pass, men jag är så nöjd att träningen kan ta fart igen efter en väldigt jobbhektisk förra vecka.
Jag har fortfarande väldigt ont i benet och har börjat bli riktigt ledsen över det. Ser joggare utomhus och blir avundsjuk. Det är så lätt att springa, och man känner så snabbt resultat. Cyklade fem kilometer idag, men jag vet inte om det var för att jag använde ouppvärmda ben på core-passet, men idag var en så dag när benen känns som två spända klumpar som inte orkar någonting. Så jag nöjde mig med fem, sen gjorde jag 40 utfall som jag rekommenderats av Danne som rehab. Enkelt pass, men jag är så nöjd att träningen kan ta fart igen efter en väldigt jobbhektisk förra vecka.
onsdag 9 maj 2012
Svettigt spinningpass
Jag gillar ju verkligen inte spinning, men efter ett boxpass i måndags där uppvärmning och en del övningar innehöll jogging eller hopp fick jag väldigt ont i benet igen och därför satsar jag nu på cyklingen. Det är onekligen bra träning - benstyrka, kondition, uthållighet. Vet egentligen inte varför jag tycker att cyklingen är så mycket hemskare än löpning, jag tar ju inga gåpauser förutom vid intervaller, men det där att man ska trampa hela tiden är väldigt mentalt pressande för mig. När man stått och trampat tungt motstånd i två minuter känns det riktigt tungt att fortsätta även om man dragit bort allt motstånd.
Ingen träning idag, var inne klockan tio för ett möte på kontoret, sen åkte jag hem och sov och åt för att sedan dra mig till Globen och se Tre Kronor spöa Tyskland med 5 - 2 och nu sitter jag inne på kontoret åter igen för nattens match mellan Washington och Rangers.
Hejar på Washington för att Ovechkin spelar där, hejar på Rangers för att om de vinner så blir det två matcher färre.
måndag 7 maj 2012
Träningsschema
Har fått mitt nya schema av Danne. Det lyder:
Uppvärmning 10 min cykel puls 120-140
Löpband 10 min ( 140-150 i puls)
2 min vila
3x 7 min ( 2 min gåvila mellan 7 minutrarna)
Puls på 7 min (150-155)
2 min vila
10 min löp 140-130 puls
10 min cykel 130-120 i puls
Totalt 61 min puls träning
10 min vila
Avvaktar några dagar tills att benet gör mindre ont, sen ger jag mig på det tänkte jag. Ser faktiskt fram emot det, jag tror att det är ett rätt skönt pass när man inte behöver pressa så otroligt mycket utan vara mer ihärdig. Dessutom ska detta ge ett oväntat gott resultat enligt Danne. Hans utsago är att när man väl är i en position där man behöver ta i lite mer så kommer denna träning att ha otroligt stor effekt.
lördag 5 maj 2012
Core
.JPG)
Danne har mördat mitt ben med massage. Jag svängde förbi hans mottagning i fredags förmiddag och fick en hjärtskärande massage av yttre och inre sidan av vänster smalben. Märkligt nog har jag mer ont på utsidan nu än insidan, muskeln känns som ett enda stort blåmärke.
Vi diskuterade kost, träning och tävling medan han satte nålar och sugkoppar. Jag fick en rad övningar jag ska göra för att förstärka styrkan i muskler som hjälper benhinnorna och jag fick ett träningsschema där jag ska utföra så kallad lågintensiv träning. Värma upp i 15-20 minuter för att blodet ordentligt ska ta sig ut i alla muskler, sedan springa i ungefär 20 minuter med en puls på mellan 150-155 (vilket är ganska lågt), för att sist varva ner i ytterligare 15 minuter.
Detta ska tydligen göra så att blodet först ordentligt rinner ut i alla muskler, sedan tränar man, och när man sedan varvar ner länge så tar blodet med sig slaggprodukterna man lösgjort genom träningen tillbaka till organen som då kan göra sig av med dem. Detta sker tydligen inte ordentligt om man avslutar träningen för abrupt.
Fick även tjusig idrottstejp på benet, så nu ser det ut som en riktig skada.
På eftermiddagen drog jag och Malin till gymmet. Hon löpte fem kilometer och jag tog ett intervallpass på trappmaskinen innan vi gick på ett core-pass. Ingen av oss hade provat core förut, men vi bestämde oss för att göra det till en rutin.
25 minuter mage och rygg helt enkelt. Jag kollade på Malin under en övning och hon mimade "det svideeeeeeeer!" och jag kunde inte annat än hålla med. Kändes som en bra kombo att köra lite motionsträning inför och sedan 25 minuter intensiv styrketräning. I och med att passet var så kort körde man på satan också, no tomorrow. Att rekommendera!
torsdag 3 maj 2012
Morgonträning
Natt mot torsdag 00.40:
Trots att jag just nu sitter inne på kontoret på Ringvägen för att om lite mindre än en timme påbörja sädningen av Washington Capitals - New York Rangers (ja, det är jag som gjort fel om det står Axelsander Ovechkin i den blå grafiken), så tog jag mig ändå upp strax efter halv åtta imorse för att hinna möta upp H-man på gymmet innan hon skulle vidare till skolan. Det där blev världens längsta mening.
Jag kände mig riktigt sänkt när jag vaknade, och har dessutom ont i halsen sen ett dygn, men det hjälper verkligen att vara två och träna för då har man hela tiden någon annan att ta sig till gymmet för. Vi cyklade 1,5 mil på ca 35 minuter - alltså inte min bästa tid, men helt ok. Eftersom jag inte kan intervallträna på löpbandet körde jag lite på cykeln. Drog upp nivån till ett riktigt trögt motstånd var femte minut och körde i 60 sekunder. Det som är jobbigt med det på cykeln är att benen blir så otroligt tunga. Det är som jag sagt tidigare: man får mjölksyra och benen känns som bly, samtidigt som armarna blir helt slappa och stumma. Tycker inte om denna kombination, men jag får vänja mig.
Malin mådde inte kanon, min gissning är att hon kört för hårt. Hur som helst gick hon och simmade istället för att styrketräna. Och poff! så var min motivation borta. Det är helt sjukt hur mycket jag påverkas av hennes prestation när vi tränar tillsammans. När jag tränar själv brukar det gå rätt bra, tillsammans med Tobias är det ungefär samma sak eftersom han och jag ofta tränar på olika maskiner och gör olika övningar. Men Malin och jag brukar nästan alltid köra allt tillsammans, samma maskiner eller övningar, lika tungt och lika många intervaller, och då blir det lite mer som parträning än att man bara råkar träna i samma rum.
Jag körde i alla fall plankan: 8 intervaller á 15 sekunder. Märkte att det blev jobbigare ju längre ner jag höll rumpan så jag sänkte den så mycket jag orkade och då sved det satan. Ändå ingen träningsvärk. Tar det som ett tecken på att min mage har vant sig vid att plågas - det sägs ju att träningsvärk bara är att muskeln är ovan vid att tränas.
Upptäckte just att man säger vant sig vid, ovan vid... Det har jag aldrig tänkt på förut. Vid någonting... Märkligt uttryck egentligen.
Anywho.
Är ändå glad att jag tränade imorse, även fast jag är superseg nu trots att jag sov två timmar senare på dagen. Imorgon ska jag köra pilates för första gången, det ska bli spännande. Tänkte att ett pass är bra att boka in eftersom jag kommer att vakna vid två imorgon och annars säkert inte skulle komma iväg till gymmet förrän vid sju. Dessutom skönt med en "lugnare" träning, även om jag hört att pilates är riktigt jobbigt.
Ska även låta Tobias filma mina fötter bakifrån när jag springer på uppmaning av kinesolog-Danne som jag ska till på fredag för behandling av min benhinna. Han ska inspektera mina skor och mitt löpsteg för att se varför jag får upprepade problem med benhinnorna.
Och kom ihåg: stop saying all those words and just do it!
Trots att jag just nu sitter inne på kontoret på Ringvägen för att om lite mindre än en timme påbörja sädningen av Washington Capitals - New York Rangers (ja, det är jag som gjort fel om det står Axelsander Ovechkin i den blå grafiken), så tog jag mig ändå upp strax efter halv åtta imorse för att hinna möta upp H-man på gymmet innan hon skulle vidare till skolan. Det där blev världens längsta mening.
Jag kände mig riktigt sänkt när jag vaknade, och har dessutom ont i halsen sen ett dygn, men det hjälper verkligen att vara två och träna för då har man hela tiden någon annan att ta sig till gymmet för. Vi cyklade 1,5 mil på ca 35 minuter - alltså inte min bästa tid, men helt ok. Eftersom jag inte kan intervallträna på löpbandet körde jag lite på cykeln. Drog upp nivån till ett riktigt trögt motstånd var femte minut och körde i 60 sekunder. Det som är jobbigt med det på cykeln är att benen blir så otroligt tunga. Det är som jag sagt tidigare: man får mjölksyra och benen känns som bly, samtidigt som armarna blir helt slappa och stumma. Tycker inte om denna kombination, men jag får vänja mig.
Malin mådde inte kanon, min gissning är att hon kört för hårt. Hur som helst gick hon och simmade istället för att styrketräna. Och poff! så var min motivation borta. Det är helt sjukt hur mycket jag påverkas av hennes prestation när vi tränar tillsammans. När jag tränar själv brukar det gå rätt bra, tillsammans med Tobias är det ungefär samma sak eftersom han och jag ofta tränar på olika maskiner och gör olika övningar. Men Malin och jag brukar nästan alltid köra allt tillsammans, samma maskiner eller övningar, lika tungt och lika många intervaller, och då blir det lite mer som parträning än att man bara råkar träna i samma rum.
Jag körde i alla fall plankan: 8 intervaller á 15 sekunder. Märkte att det blev jobbigare ju längre ner jag höll rumpan så jag sänkte den så mycket jag orkade och då sved det satan. Ändå ingen träningsvärk. Tar det som ett tecken på att min mage har vant sig vid att plågas - det sägs ju att träningsvärk bara är att muskeln är ovan vid att tränas.
Upptäckte just att man säger vant sig vid, ovan vid... Det har jag aldrig tänkt på förut. Vid någonting... Märkligt uttryck egentligen.
Anywho.
Är ändå glad att jag tränade imorse, även fast jag är superseg nu trots att jag sov två timmar senare på dagen. Imorgon ska jag köra pilates för första gången, det ska bli spännande. Tänkte att ett pass är bra att boka in eftersom jag kommer att vakna vid två imorgon och annars säkert inte skulle komma iväg till gymmet förrän vid sju. Dessutom skönt med en "lugnare" träning, även om jag hört att pilates är riktigt jobbigt.
Ska även låta Tobias filma mina fötter bakifrån när jag springer på uppmaning av kinesolog-Danne som jag ska till på fredag för behandling av min benhinna. Han ska inspektera mina skor och mitt löpsteg för att se varför jag får upprepade problem med benhinnorna.
Och kom ihåg: stop saying all those words and just do it!
måndag 30 april 2012
Mil(stolpe)
Har inte tränat sedan i tisdags p.g.a. semester i kombination med benhinneinflammation. Denna benhinneinflammation kommer sig av att jag i måndags förra veckan gick in på gymmet med avsikt att springa femton intervaller - men när jag kommit till fyra tänke jag "äh, jag springer tills jag har kommit en mil istället".
Så det gjorde jag. Jag sprang ungefär fem kilometer intervaller, sedan promenerade jag en stund innan jag började jogga. Märkte vid sex kilometer att benhinnorna, framför allt vänstra, verkligen inte kändes bra. Men då kändes det så tråkigt att ge upp. Så jag varvade jogging med intervaller tills att jag kommit en mil.
Även om det inte är samma sak som att jogga hela vägen så är det ändå första gången jag sprungit en hel mil och det kändes riktigt bra. Men tyvärr kommer jag väl inte kunna springa på ett tag nu istället eftersom jag fick riktigt ont i benet. Ska gå och behandla det hos Danne som tog hand om det förra gången tänkte jag. Föreställer mig hans min när jag drar historien, framför allt när jag säger "men så vid sex kilometer började det göra väldigt ont, men då kändes det så tråkigt att sluta..."
Hoppas lite själviskt att min prestation var inspiration till Malin H-man som tog sig milen på löpbandet några dagar senare och sprang 9 km av de 10! Starkt! Och hon - ska tilläggas - var skitimponerad av att jag sprang 5 km när vi började träna tillsammans för lite drygt tre månader sen. Där ser ni, alla ni som tror att ni inte kan. Det är bara huvudet som sätter stopp.
Trevlig träning!
Så det gjorde jag. Jag sprang ungefär fem kilometer intervaller, sedan promenerade jag en stund innan jag började jogga. Märkte vid sex kilometer att benhinnorna, framför allt vänstra, verkligen inte kändes bra. Men då kändes det så tråkigt att ge upp. Så jag varvade jogging med intervaller tills att jag kommit en mil.
Även om det inte är samma sak som att jogga hela vägen så är det ändå första gången jag sprungit en hel mil och det kändes riktigt bra. Men tyvärr kommer jag väl inte kunna springa på ett tag nu istället eftersom jag fick riktigt ont i benet. Ska gå och behandla det hos Danne som tog hand om det förra gången tänkte jag. Föreställer mig hans min när jag drar historien, framför allt när jag säger "men så vid sex kilometer började det göra väldigt ont, men då kändes det så tråkigt att sluta..."
Hoppas lite själviskt att min prestation var inspiration till Malin H-man som tog sig milen på löpbandet några dagar senare och sprang 9 km av de 10! Starkt! Och hon - ska tilläggas - var skitimponerad av att jag sprang 5 km när vi började träna tillsammans för lite drygt tre månader sen. Där ser ni, alla ni som tror att ni inte kan. Det är bara huvudet som sätter stopp.
Trevlig träning!
måndag 23 april 2012
Veckan som gått
Får köra en recap nu när jag inte skrivit på hela veckan.
Måndag
Box med Malin.
Tisdag
Träning hemma som jag kände av mycket i flera dagar. Sjukt nice.
Onsdag
Skulle jobba natt och tränade därför "en snabbis" på eftermiddagen, ca en timme. Eftersom jag fortfarande hade löpförbud rodde jag tre kilometer och cyklade en mil. Satan vad det kändes i ben och rumpa efter min hemmaträning!
Svettades som en gris - var i Eriksdalsbadet och där har de motionsmaskinerna på en balkong ovanför bassängen. Massiv fuktverksamhet, nästan bastuvarning. Hade glömt tofs också, mitt hår var helt dyngsurt när jag var klar. Kom hem och visade det för Tobias.
"Det finns ju redan saltvatten-spray som gör att håret ser ut som att man badat i havet. Men jag vill ha en spray som gör att man ser ut som att man precis kom från gymmet!"
Torsdag
Fett trött efter att ha jobbat med en NHL-match mellan 23.00-04.30. Helt sänkt, och total zombie-varning. Hade tänkt träna, men var hundvakt och valde en promenad med Malin H istället från Klubbens Borg till Vinterviken. Skulle väl gissa på att det blev runt 6 kilometer, så det var i alla fall något.
Fredag
Jobb i Nyköping.
Lördag
Svintrött. Ville sova / sov hela dagen och mötte upp H-man på kvällen. Vi pratade träning. Hon hade klarat 5 km under 30 minuter på löpbandet, stort grattis!
Söndag
Formel 1-sändning mellan 09.00-16.15. Gick hem och tränade inte en smula. Såg på film, åt pizza, kryptoniter och clementiner i mängder. Njöt av att vara ledig med Tobias.
Och idag nådde jag en stor milstolpe som jag skriver mer om i morgon.
Och kom ihåg... You're not trying!
Måndag
Box med Malin.
Tisdag
Träning hemma som jag kände av mycket i flera dagar. Sjukt nice.
Onsdag
Skulle jobba natt och tränade därför "en snabbis" på eftermiddagen, ca en timme. Eftersom jag fortfarande hade löpförbud rodde jag tre kilometer och cyklade en mil. Satan vad det kändes i ben och rumpa efter min hemmaträning!
Svettades som en gris - var i Eriksdalsbadet och där har de motionsmaskinerna på en balkong ovanför bassängen. Massiv fuktverksamhet, nästan bastuvarning. Hade glömt tofs också, mitt hår var helt dyngsurt när jag var klar. Kom hem och visade det för Tobias.
"Det finns ju redan saltvatten-spray som gör att håret ser ut som att man badat i havet. Men jag vill ha en spray som gör att man ser ut som att man precis kom från gymmet!"
Torsdag
Fett trött efter att ha jobbat med en NHL-match mellan 23.00-04.30. Helt sänkt, och total zombie-varning. Hade tänkt träna, men var hundvakt och valde en promenad med Malin H istället från Klubbens Borg till Vinterviken. Skulle väl gissa på att det blev runt 6 kilometer, så det var i alla fall något.
Fredag
Jobb i Nyköping.
Lördag
Svintrött. Ville sova / sov hela dagen och mötte upp H-man på kvällen. Vi pratade träning. Hon hade klarat 5 km under 30 minuter på löpbandet, stort grattis!
Söndag
Formel 1-sändning mellan 09.00-16.15. Gick hem och tränade inte en smula. Såg på film, åt pizza, kryptoniter och clementiner i mängder. Njöt av att vara ledig med Tobias.
Och idag nådde jag en stor milstolpe som jag skriver mer om i morgon.
Och kom ihåg... You're not trying!
tisdag 17 april 2012
Plankan
Igår box med Malin. Fördelen med att träna med en kompis är att det inte riktigt känns som att man tränar. Vi snackar i omklädningsrummet, utbyter lite "bra jobbat" och "you're not trying!!!" under passet, och sen snackar man lite till medan man stretchar.
Jag tyckte att jag tryckte på rätt bra på boxen igår, försökte att inte tänka på att orka hela vägen utan bara köra järnet och pressa mig själv. Ändå var jag inte särskilt trött när passet var slut, men det kanske var för att jag inte hade tränat på två dagar också. Körde lite plankan och axelövningar som kompensation.
Idag kom jag inte iväg till gymmet, men däremot tränade jag hemma framför Biggest Loser. Körde djupa hukningar á la bodypump, utfallssteg, plankan, sit-ups, armhävningar, axelövningar med balsamicovinäger-flaskor som vikter samt "sätta sig på huk och hoppa bak med benen och sen hoppa fram med benen och göra upphopp" (har inget bra namn på den).
Körde i ungefär 45 minuter och känner av det både i benen och axlarna, så mitt första hemmapass blev en liten seger för mänskligheten överallt.
Och nu ska vi prata om plankan!
Plankan är en magövning som ni säkert känner igen. Man ligger på mage i ursprungsläge, sedan häver man sig upp på underarmarna och tåspetsarna så att kroppen blir helt rak horisontellt ovanför golvet. Håll stilla, "sparka" genom att om vartannat lyfta benen uppåt, eller stöd dig på händerna istället för underarmarna och lyft knäna upp mot bröstet.
Personligen tycker jag bäst om att bara hålla still. Jag brukar stödja mig på underarmarna och hålla händerna knäppta. Då får jag bra balans och jag kan trycka händerna mot varandra när det blir jobbigt vilket jag tycker är skönt. Brukar köra på intervaller på 10, 15 eller 20 sek beroende på hur många gånger jag vill göra. Känns som att det skulle vara bäst att göra korta och fler än långa och färre, men vad vet jag.
En sak som är viktig att tänka på är att du ska trycka fram höften. Tänk dig att du ska trycka fram rumpan så att höftbenen pekar uppåt mot huvudet. Det är då magen spänns och tillika får bära tyngden, annars är det ryggen som belastas och den kan ta skada.
Jag tyckte att jag tryckte på rätt bra på boxen igår, försökte att inte tänka på att orka hela vägen utan bara köra järnet och pressa mig själv. Ändå var jag inte särskilt trött när passet var slut, men det kanske var för att jag inte hade tränat på två dagar också. Körde lite plankan och axelövningar som kompensation.
Idag kom jag inte iväg till gymmet, men däremot tränade jag hemma framför Biggest Loser. Körde djupa hukningar á la bodypump, utfallssteg, plankan, sit-ups, armhävningar, axelövningar med balsamicovinäger-flaskor som vikter samt "sätta sig på huk och hoppa bak med benen och sen hoppa fram med benen och göra upphopp" (har inget bra namn på den).
Körde i ungefär 45 minuter och känner av det både i benen och axlarna, så mitt första hemmapass blev en liten seger för mänskligheten överallt.
Och nu ska vi prata om plankan!
Plankan är en magövning som ni säkert känner igen. Man ligger på mage i ursprungsläge, sedan häver man sig upp på underarmarna och tåspetsarna så att kroppen blir helt rak horisontellt ovanför golvet. Håll stilla, "sparka" genom att om vartannat lyfta benen uppåt, eller stöd dig på händerna istället för underarmarna och lyft knäna upp mot bröstet.
Personligen tycker jag bäst om att bara hålla still. Jag brukar stödja mig på underarmarna och hålla händerna knäppta. Då får jag bra balans och jag kan trycka händerna mot varandra när det blir jobbigt vilket jag tycker är skönt. Brukar köra på intervaller på 10, 15 eller 20 sek beroende på hur många gånger jag vill göra. Känns som att det skulle vara bäst att göra korta och fler än långa och färre, men vad vet jag.
En sak som är viktig att tänka på är att du ska trycka fram höften. Tänk dig att du ska trycka fram rumpan så att höftbenen pekar uppåt mot huvudet. Det är då magen spänns och tillika får bära tyngden, annars är det ryggen som belastas och den kan ta skada.
söndag 15 april 2012
Pilates eller inte pilates
Har tränat fyra dagar den här veckan. Är lite besviken, har inte pushat mig själv tillräckligt hårt tycker jag. Men har ändå kört intervaller på löpbandet, och det känns som att det redan lämnat avtryck.
Tyvärr har det även lämnat avtryck på mina benhinnor, och jag tänkte vila från löpningen de närmaste passen. Vågar inte riskera något, så ovärt att få inflammation igen.
Malin H har tagit ett ordentligt tag i sin träning och vi tänkte försöka prova lite pass tillsammans. Har box på måndag bl.a. Igår var tanken att vi skulle prova pilates, men jag var så jävla bakis så det gick i stöpet.
Lämnar med ett av mina push-knep:
För ett år sedan satte jag upp en ny regel: om jag hade tänkt tanken var jag tvungen att göra det. Om jag hade planerat att göra 10 intervaller kunde jag på 4:e tänka "äsch, jag gör 13". Sen var jag helt slut på åttonde intervallen och kände mig inte ett dugg sugen på att göra tre extra. Men då var min regel att eftersom jag tänkte det förut MÅSTE jag göra det. Och den regeln har verkligen fungerat, för nu är jag väldigt mycket bättre på att trycka på när det gör ont.
onsdag 11 april 2012
Bodypump™
Först och främst tycker jag att det är kul att man alltid skriver trademark efter Bodypump. Kan föreställa mig hur mycket pengar någon/några har lagt på att få till det.
Jag och Malin H bokade in oss på lunchpasset idag. Bodympump, för er som inte vet det, är styrketräning i grupp mer eller mindre. Man har step-up-bräda, matta, hantlar, skivstång och vikter. Varning: mycket benträning. Man går igenom alla muskelgrupper för sig, förutom ben som man av någon anledning tenderar att köra två gånger. Sjukt jobbigt.
Igår körde jag första intervallöpningen för året. Hade som regel förut att jag springer långdistans ute och intervall på löpbandet, och det tänkte jag återgå till. Intervall är väldigt effektiv konditionsträning har jag fått lära mig.
Brukar springa 5 km på löpbandet på hastighet ca 8,5 (förut ca 9,5-10... deppigt) så jag började intervallerna på 10,0 och ökade ett steg per intervall.
Intervall: 3-5 minuters uppvärmning. Börja intervallen på 0:20 och spring till 1:30. Hoppa av löpbandet i tjugo sekunder. På igen vid 1:50 och spring till 3:00.
Kort och gott: 1,1o min löpning, 20 sek vila.
För att inte tappa bort mig brukar jag efter varje avslutad intervall tänka igenom nästa: intervall 7 slutar på 14.30.
För att det ska ha någon effekt bör du göra minst tio intervaller. Jag tycker att det brukar fungera att höja ett steg på hastigheten per intervall eftersom kroppen anpassar sig till hastigheten. Men det går ju så klart bra att springa på samma hastighet hela tiden. De sista fem intervallerna ska det vara riktigt tungt de sista tjugo sekunderna.
Jag höjde alltså till 10,1 och uppåt. Vid femtonde intervallen höjde jag två steg till 11,5. Beslöt mig snabbt för att höja till 12,0 när det var 30 sekunder kvar. Efter 20 sekunder ändrade jag mig till de sista 20. Men banne mig! Det är här jag är förändrad. Förut skulle jag ha struntat i det jag först bestämde mig för, men nu för tiden tänker jag "nej, nu ska jag göra sista 30 sekunderna!" och då gör jag det. Don't give in!
Jag och Malin H bokade in oss på lunchpasset idag. Bodympump, för er som inte vet det, är styrketräning i grupp mer eller mindre. Man har step-up-bräda, matta, hantlar, skivstång och vikter. Varning: mycket benträning. Man går igenom alla muskelgrupper för sig, förutom ben som man av någon anledning tenderar att köra två gånger. Sjukt jobbigt.
Igår körde jag första intervallöpningen för året. Hade som regel förut att jag springer långdistans ute och intervall på löpbandet, och det tänkte jag återgå till. Intervall är väldigt effektiv konditionsträning har jag fått lära mig.
Brukar springa 5 km på löpbandet på hastighet ca 8,5 (förut ca 9,5-10... deppigt) så jag började intervallerna på 10,0 och ökade ett steg per intervall.
Intervall: 3-5 minuters uppvärmning. Börja intervallen på 0:20 och spring till 1:30. Hoppa av löpbandet i tjugo sekunder. På igen vid 1:50 och spring till 3:00.
Kort och gott: 1,1o min löpning, 20 sek vila.
För att inte tappa bort mig brukar jag efter varje avslutad intervall tänka igenom nästa: intervall 7 slutar på 14.30.
För att det ska ha någon effekt bör du göra minst tio intervaller. Jag tycker att det brukar fungera att höja ett steg på hastigheten per intervall eftersom kroppen anpassar sig till hastigheten. Men det går ju så klart bra att springa på samma hastighet hela tiden. De sista fem intervallerna ska det vara riktigt tungt de sista tjugo sekunderna.
Jag höjde alltså till 10,1 och uppåt. Vid femtonde intervallen höjde jag två steg till 11,5. Beslöt mig snabbt för att höja till 12,0 när det var 30 sekunder kvar. Efter 20 sekunder ändrade jag mig till de sista 20. Men banne mig! Det är här jag är förändrad. Förut skulle jag ha struntat i det jag först bestämde mig för, men nu för tiden tänker jag "nej, nu ska jag göra sista 30 sekunderna!" och då gör jag det. Don't give in!
tisdag 10 april 2012
Påsk
Kände av en gammal inflammation i kroppen i torsdags och funderade på om en löprunda skulle förvärra situationen, men beslöt mig för att dra ut ändå. Minns inte exakt hur lång rundan är, men jag tror att den ligger på ca 4,6 km. Eftersom jag hade lite bråttom använde jag det som motivation att springa snabbare än vanligt. Kändes som att jag fått ett astmaanfall och jag hade torrhosta resten av dagen, men men.
Under påsk har jag varit på landet och ätit en massa mat, vräkt i mig godis och druckit bubbel. Men nu är hockeysäsongen över och jag har lovat mig själv att träna fem dagar i veckan. Med måndag borträknat ser det ut som att jag får köra tisdag-lördag nu. Har redan bokat in bodypump imorgon med Malin H.
Fick tre tillfällen med personlig tränare av mina föräldrar i födelsedagspresent och tänkte utnyttja det snart. Ska bli intressant, har aldrig tränat med PT förut.
Under påsk har jag varit på landet och ätit en massa mat, vräkt i mig godis och druckit bubbel. Men nu är hockeysäsongen över och jag har lovat mig själv att träna fem dagar i veckan. Med måndag borträknat ser det ut som att jag får köra tisdag-lördag nu. Har redan bokat in bodypump imorgon med Malin H.
Fick tre tillfällen med personlig tränare av mina föräldrar i födelsedagspresent och tänkte utnyttja det snart. Ska bli intressant, har aldrig tränat med PT förut.
onsdag 4 april 2012
Dåligt pass + softardag
Helgen var fylld av jobb morgon till kväll. I måndags vaknade jag självmant vid halv elva, men var riktigt seg i huvudet hela dagen. Hade min sista tid hos kiropraktor Gustaf klockan fyra. Han knäckte nacke, bröstrygg och korsrygg samt körde mördarmassage på muskelfästena i höfterna och övre delen av rumpan. Min tredje session där efter att jag haft ont i höfterna och småningom i högra ljumsken och framsida av låret, men nu blev jag friskförklarad och all smärta är borta. Har dessutom av en entusiastisk Gustaf fått lära mig en massa om hur kiropraktik, ackupunktur och muskler fungerar.
Kan vidarebefordra detta: knäck inte nacken på dig själv genom att vinkla huvudet mycket och sedan dra till med handen (som jag gör ofta). Det går nämligen ett stort blodkärl genom våra nackkotor, och det kan i värsta fall spricka och då blir ena halvan av kroppen förlamad.
Tobias mötte mig efter avslutad behandling och vi åkte förbi Coop för inhandling av sallad och grillad kyckling. Tobias - som blivit en jävel på att ta sig tid att träna - var trött och hade ont i låret och var egentligen osugen på att dra till gymmet, men vi åkte dit en kort sväng och satt lite på cykeln. Tobias cyklade 2 mil och jag 1,3 (ca 35 min). Jag hade inget mentalt instrument att pusha mig med, men tillsammans med en omgång armhävningar kände jag att 40 minuter oengagerat gymmande ändå är bättre än 0 minuter oengagerat gymmande.
Kom hem från Timrå, Sundsvall idag vid halv tre. Skulle iväg vid sex och hade att välja på att åka till gymmet eller slappa. Såg på How to lose a guy in 10 days. Nostalgi... Men gymmet imorgon, garanterat!
Kan vidarebefordra detta: knäck inte nacken på dig själv genom att vinkla huvudet mycket och sedan dra till med handen (som jag gör ofta). Det går nämligen ett stort blodkärl genom våra nackkotor, och det kan i värsta fall spricka och då blir ena halvan av kroppen förlamad.
Tobias mötte mig efter avslutad behandling och vi åkte förbi Coop för inhandling av sallad och grillad kyckling. Tobias - som blivit en jävel på att ta sig tid att träna - var trött och hade ont i låret och var egentligen osugen på att dra till gymmet, men vi åkte dit en kort sväng och satt lite på cykeln. Tobias cyklade 2 mil och jag 1,3 (ca 35 min). Jag hade inget mentalt instrument att pusha mig med, men tillsammans med en omgång armhävningar kände jag att 40 minuter oengagerat gymmande ändå är bättre än 0 minuter oengagerat gymmande.
Kom hem från Timrå, Sundsvall idag vid halv tre. Skulle iväg vid sex och hade att välja på att åka till gymmet eller slappa. Såg på How to lose a guy in 10 days. Nostalgi... Men gymmet imorgon, garanterat!
fredag 30 mars 2012
Vipr
Sista passet med Elin igår. Då provade vi en för båda ny träningsform som heter Vipr. Blandade styrkeövningar med en stor gummicylinder. Mycket benträning, djupa hukningar, utfall och hopp. Det var ju lite synd att jag redan kände mig stel i benen från de två tidigare passen. Jag orkade köra på, men kände direkt efter träningen igår att det är tungt att böja sig ner - och gå.
Annars var det mycket jobb med boxningar med Vipr:n, lyfta över huvudet och svinga från ovanför huvudet och ner mellan benen. Det jobbigaste med såna övningar var definitivt att bromsa in Vipr:n efter att ha "kastat iväg" den med full kraft.
Träningspasset var inte det roligaste jag varit på. Det som var bra var att det var ganska omväxlande i vilka muskelgrupper som tränades och i hur mycket kondition som behövdes vilket gjorde att även om jag var trött i kroppen orkade med att fullfölja alla övningar.
Känns som att mina ben är två stora, tunga köttklumpar. Tur att jag bara ska sitta i en bil fram och tillbaka till Leksand idag. (Och jobba lite där emellan).
Annars var det mycket jobb med boxningar med Vipr:n, lyfta över huvudet och svinga från ovanför huvudet och ner mellan benen. Det jobbigaste med såna övningar var definitivt att bromsa in Vipr:n efter att ha "kastat iväg" den med full kraft.
Träningspasset var inte det roligaste jag varit på. Det som var bra var att det var ganska omväxlande i vilka muskelgrupper som tränades och i hur mycket kondition som behövdes vilket gjorde att även om jag var trött i kroppen orkade med att fullfölja alla övningar.
Känns som att mina ben är två stora, tunga köttklumpar. Tur att jag bara ska sitta i en bil fram och tillbaka till Leksand idag. (Och jobba lite där emellan).
torsdag 29 mars 2012
onsdag 28 mars 2012
Träning med Maskinen Alpne: del 2
Cross training idag!
FYYYYYY FAAAAAN!
En träning jag aldrig provat tidigare. Olika stationer med styrkeövningar, 55 sek på varje station. Benböj med kettleball, jämfotahopp över hinder följt av utfall med vikt ovanför huvudet på tillbakavägen, hopprep och sit-ups med medicinboll i händerna är några exempel på stationer. Det var 14 stationer och som sagt 55 sek på varje, snabbt byte och efter ett varv 2 minuters vila innan andra varvet.
Sjukt, sjukt jobbigt! Tungt för både muskler och kondition.
Tänkte på Bob från amerikanska Biggest Loser som skriker "YOU'RE NOT TRYING!!!" väldigt mycket.
Insåg att jag är väldigt begränsad. Två anledningar: jag har väldigt dåligt "intensivt" blås. Bra på långdistans, dålig på intervall. Hade redan planerat att köra mycket backträning i år för att förbättra konditionen och blev mer motiverad nu.
Andra problemet är att jag hela tiden tänker att jag måste spara lite på krafterna, på flåset, på musklerna för att orka hela vägen. Sa det till Elin efter träningen och hon sa direkt: "Nej, nej, nej, du kan inte tänka på nästa station. Du kommer att orka den också, man får inte blockera sig så där" och det var ju väldigt klokt sagt. Ska försöka anamma det och tänka lite mer "nu" nästa gång jag tränar.
Kan starkt rekommendera denna träningsvariant, tror att det kan vara en av de mest effektiva. Det enda jag inte tyckte om var att tränaren ställt upp stationerna så att det var tre benövningar på raken, tre armövningar, båda magövningarna efter varandra. Hade velat ha det lite mer blandat så att man hinner återhämta sig lite, och gärna de övningar som är mindre intensiva för andningen blandat med de som är det. Nu var det lite hoptryckt och det kändes onödigt.
FYYYYYY FAAAAAN!
En träning jag aldrig provat tidigare. Olika stationer med styrkeövningar, 55 sek på varje station. Benböj med kettleball, jämfotahopp över hinder följt av utfall med vikt ovanför huvudet på tillbakavägen, hopprep och sit-ups med medicinboll i händerna är några exempel på stationer. Det var 14 stationer och som sagt 55 sek på varje, snabbt byte och efter ett varv 2 minuters vila innan andra varvet.
Sjukt, sjukt jobbigt! Tungt för både muskler och kondition.
Tänkte på Bob från amerikanska Biggest Loser som skriker "YOU'RE NOT TRYING!!!" väldigt mycket.
Insåg att jag är väldigt begränsad. Två anledningar: jag har väldigt dåligt "intensivt" blås. Bra på långdistans, dålig på intervall. Hade redan planerat att köra mycket backträning i år för att förbättra konditionen och blev mer motiverad nu.
Andra problemet är att jag hela tiden tänker att jag måste spara lite på krafterna, på flåset, på musklerna för att orka hela vägen. Sa det till Elin efter träningen och hon sa direkt: "Nej, nej, nej, du kan inte tänka på nästa station. Du kommer att orka den också, man får inte blockera sig så där" och det var ju väldigt klokt sagt. Ska försöka anamma det och tänka lite mer "nu" nästa gång jag tränar.
Kan starkt rekommendera denna träningsvariant, tror att det kan vara en av de mest effektiva. Det enda jag inte tyckte om var att tränaren ställt upp stationerna så att det var tre benövningar på raken, tre armövningar, båda magövningarna efter varandra. Hade velat ha det lite mer blandat så att man hinner återhämta sig lite, och gärna de övningar som är mindre intensiva för andningen blandat med de som är det. Nu var det lite hoptryckt och det kändes onödigt.
måndag 26 mars 2012
Träning med Maskinen Alpne
Min gode vän Elin har bjudit mig på en gratisvecka på Sats där hon tränar, så denna vecka har jag tre pass inbokade. Riktigt gött att träna med Elin, hon är som en maskin när hon tränar. Liten och mullig, men inte att underskattas för hon kör tills hon dör och är stark som satan.
Om du är missnöjd med din kropp och vill gå ner så är Elin din perfekta förebild. Hon pluggar i Enköping, men hinner ändå med att träna fyra, fem dagar i veckan och då kör hon hårt. Hon har gått ner 10 kilo sen oktober - bra jobbat! Men det är inte det som gör henne till en förebild, det är att hon inte låter sig hindras av att hon inte är nöjd med sin vikt. Inget förbjuda vissa bilder på facebook, inget gnäll om att hon ser tjock ut i de byxorna, inget "ååh, jag har sån tjockisångest!" efter intagna godsaker. Hon bara är och jag tycker verkligen att hon borde pryda omslagen till broschyrer om god självkänsla som ska spridas till tjejer överallt. Elin är helt enkelt supercool och jag ser upp till henne jättemycket.
Hur som helst. Vi började idag med Box. Jag var på det en gång för cirka 1,5 år sedan och höll på att dö. Riktigt jobbigt för musklerna, men framför allt för konditionen. Man mår nästan illa av ansträngning då och då. Perfekt träning alltså!
Inte lika tungt idag, faktiskt mycket lättare än jag trodde. Jag tror att det var för att det inte var så mycket sparkar. Men intensivt och jag känner i armarna att jag jobbat hårt med dem.
Nästa pass är på onsdag, då ska jag på cross fit, någon ny typ av stationsträning, som jag uppfattat det, med mycket fokus på styrka. Imorgon är det Sundsvall som gäller, Timrå-Örebro, ettan mot sexan i Kvalserien. Ingen träning alltså, och förmodligen dålig sömn då jag alltid får för mig att det är spöken i mina hotellrum.
Om du är missnöjd med din kropp och vill gå ner så är Elin din perfekta förebild. Hon pluggar i Enköping, men hinner ändå med att träna fyra, fem dagar i veckan och då kör hon hårt. Hon har gått ner 10 kilo sen oktober - bra jobbat! Men det är inte det som gör henne till en förebild, det är att hon inte låter sig hindras av att hon inte är nöjd med sin vikt. Inget förbjuda vissa bilder på facebook, inget gnäll om att hon ser tjock ut i de byxorna, inget "ååh, jag har sån tjockisångest!" efter intagna godsaker. Hon bara är och jag tycker verkligen att hon borde pryda omslagen till broschyrer om god självkänsla som ska spridas till tjejer överallt. Elin är helt enkelt supercool och jag ser upp till henne jättemycket.
Hur som helst. Vi började idag med Box. Jag var på det en gång för cirka 1,5 år sedan och höll på att dö. Riktigt jobbigt för musklerna, men framför allt för konditionen. Man mår nästan illa av ansträngning då och då. Perfekt träning alltså!
Inte lika tungt idag, faktiskt mycket lättare än jag trodde. Jag tror att det var för att det inte var så mycket sparkar. Men intensivt och jag känner i armarna att jag jobbat hårt med dem.
Nästa pass är på onsdag, då ska jag på cross fit, någon ny typ av stationsträning, som jag uppfattat det, med mycket fokus på styrka. Imorgon är det Sundsvall som gäller, Timrå-Örebro, ettan mot sexan i Kvalserien. Ingen träning alltså, och förmodligen dålig sömn då jag alltid får för mig att det är spöken i mina hotellrum.
söndag 25 mars 2012
Löpning med Tobias
Efter en vecka full av jobb tog jag min 5,5 km-runda tillsammans med Tobias denna kyliga afton. Mitt första pass sedan löpningen i onsdag - Tobias femte. Han var och tränade med sina polare på Försvarshögskolan igår och körde stenhård styrketräning. Om man petar på hans bröst idag gnäller han till som en liten hund. Jättesöt.
Rundan kändes tung, men fortfarande betydligt lättare än i onsdags. Att jämföra första rundan med femte, tionde, tjugonde - i början kunde jag inte tro att jag kunde bli så pass bra. Men det är ju bara att fortsätta springa som sagt. Ser fram emot sommaren då det både blir varmare och jag kommer att kunna springa lättare och längre.
Idag bjuder jag på Tobias tre bästa löptips:
1) Sätt upp delmål på sträckan. Då kan du pusha dig själv bättre.
2) Spring snabbt i uppförsbackar. (Jag frågar varför). Då kommer du förbi dem snabbare.
3) Drick mycket vatten innan. (Ser skitnöjt på mig och nickar långsamt som om han knäckt den hemliga koden).
Rundan kändes tung, men fortfarande betydligt lättare än i onsdags. Att jämföra första rundan med femte, tionde, tjugonde - i början kunde jag inte tro att jag kunde bli så pass bra. Men det är ju bara att fortsätta springa som sagt. Ser fram emot sommaren då det både blir varmare och jag kommer att kunna springa lättare och längre.
Idag bjuder jag på Tobias tre bästa löptips:
1) Sätt upp delmål på sträckan. Då kan du pusha dig själv bättre.
2) Spring snabbt i uppförsbackar. (Jag frågar varför). Då kommer du förbi dem snabbare.
3) Drick mycket vatten innan. (Ser skitnöjt på mig och nickar långsamt som om han knäckt den hemliga koden).
torsdag 22 mars 2012
Första löprundan för året
Sprang som sagt ute för första gången igår. Det var en ljummen och fin vårdag i Stockholm söder om söder och jag valde min "fjuttrunda" som jag i början trodde var ca 3 km som visade sig vara 5,5. Premiären gick på 37 minuter blankt.
Det var riktigt tungt, vilket var väntat. Ägnade rundan åt att fundera ut mina knep för att överleva träning. Tänkte delge fem nybörjarknep för de som - likt jag för två år sedan - försöker komma igång med träningen.
1) Har du svårt att motivera dig? Då är du kanske som jag: en hotiverad människa. Jag springer inte till någonting. Jag springer från någonting. Det var därför jag - när jag väl bestämde mig för att börja träna på riktigt - anmälde mig till triathlon. När jag hade svårt att ta mig till gymmet för att soffan liksom bara var liiite för skön, då tänkte inte jag "kom igen nu Fanny, du kommer må så bra efteråt!". Jag tänkte "om jag inte går och tränar nu så kommer det att bli så jävla jobbigt på triathlon - men om jag tränar nu kommer det att bli lite lättare".
2) Sätt högre mål än du har för avsikt att hålla. När jag hade för avsikt att träna 4 dagar i veckan tränade jag 2. Då satte jag upp som mål att träna varje dag. Då tränade jag 4-5 dagar i veckan.
3) Jag har så många i min närhet som säger att de inte har det där självdestruktiva draget som hjälper en att pusha på sig själv när man är klar att lägga av. Bullshit. Jag trodde inte heller att jag hade den, men det visade sig att det fanns i mig hela tiden. Jag har massa olika små regler, tankelekar, sjuka besattheter och belöningssystem som får mig att pusha mig själv. Du måste bara hitta dina egna. Det behöver inte vara stort, det kan vara att öka hastigheten på löpbandet sista 30 sekunderna, att ta sig en viss strecka, att göra tre intervaller om man tänkt sig det från början och inte lägga av efter två.
4) Bästa löpknepet när man vill lägga sig ner på marken och dö: Det är bara att fortsätta springa. Det spelar ingen roll hur långsamt du springer, bara du springer hela tiden. Om du bara mäktar med så blir det lättare efter en stund. Om du tänker efter skulle du faktiskt kunna springa en mil till om ditt liv hängde på det. Så fortsätt bara att springa.
5) Prestera inte för främlingarna som råkar se dig när du tränar. Hitta ett löptempo, en tyngd eller ett motstånd som känns bra och håll dig till det. Vad spelar det egentligen för roll att tjejen bredvid dig på löpbandet springer på 11,5 och du på 8,2? Du vet vad som är bra träning för dig och de flesta är bara imponerade av att du tränar över huvud taget.
Det var riktigt tungt, vilket var väntat. Ägnade rundan åt att fundera ut mina knep för att överleva träning. Tänkte delge fem nybörjarknep för de som - likt jag för två år sedan - försöker komma igång med träningen.
1) Har du svårt att motivera dig? Då är du kanske som jag: en hotiverad människa. Jag springer inte till någonting. Jag springer från någonting. Det var därför jag - när jag väl bestämde mig för att börja träna på riktigt - anmälde mig till triathlon. När jag hade svårt att ta mig till gymmet för att soffan liksom bara var liiite för skön, då tänkte inte jag "kom igen nu Fanny, du kommer må så bra efteråt!". Jag tänkte "om jag inte går och tränar nu så kommer det att bli så jävla jobbigt på triathlon - men om jag tränar nu kommer det att bli lite lättare".
2) Sätt högre mål än du har för avsikt att hålla. När jag hade för avsikt att träna 4 dagar i veckan tränade jag 2. Då satte jag upp som mål att träna varje dag. Då tränade jag 4-5 dagar i veckan.
3) Jag har så många i min närhet som säger att de inte har det där självdestruktiva draget som hjälper en att pusha på sig själv när man är klar att lägga av. Bullshit. Jag trodde inte heller att jag hade den, men det visade sig att det fanns i mig hela tiden. Jag har massa olika små regler, tankelekar, sjuka besattheter och belöningssystem som får mig att pusha mig själv. Du måste bara hitta dina egna. Det behöver inte vara stort, det kan vara att öka hastigheten på löpbandet sista 30 sekunderna, att ta sig en viss strecka, att göra tre intervaller om man tänkt sig det från början och inte lägga av efter två.
4) Bästa löpknepet när man vill lägga sig ner på marken och dö: Det är bara att fortsätta springa. Det spelar ingen roll hur långsamt du springer, bara du springer hela tiden. Om du bara mäktar med så blir det lättare efter en stund. Om du tänker efter skulle du faktiskt kunna springa en mil till om ditt liv hängde på det. Så fortsätt bara att springa.
5) Prestera inte för främlingarna som råkar se dig när du tränar. Hitta ett löptempo, en tyngd eller ett motstånd som känns bra och håll dig till det. Vad spelar det egentligen för roll att tjejen bredvid dig på löpbandet springer på 11,5 och du på 8,2? Du vet vad som är bra träning för dig och de flesta är bara imponerade av att du tränar över huvud taget.
onsdag 21 mars 2012
Nystart
Hej vänner!
Genomförde Stockholm Triathlon förra året som lovat, det gick dock inte så bra eftersom jag i år inte var ett dugg skraj för triathlon och tillika hade varit dålig på att träna. Simningen förbättrade jag med ungefär 3 minuter, men jag fick aldrig någon fart på cykeln hur mycket jag än pushade mig själv mentalt.
Jag tänkte att jag måste ha en motivator och det blev att se på namnen som stod på nummerlapparna på de tjejer som cyklade om mig och ha som mål att komma ikapp och cykla om dem. Tjej efter tjej cyklade om mig och jag började långsamt ge upp att komma ikapp dem. Då cyklade Görel om mig. Vem är Görel? Jo, Görel är någon som förmodligen är 40+ och som definitivt inte är vältränad och som definitivt inte ska slå mig - 24 år gammal och superatlet! (Görel kom ungefär 40 placeringar före mig).
Efter halva sträckan fick jag krampkänning i låren. Den krampen bröt ut ordentligt när jag påbörjade löpningen och höll långt in i - och efter - mål. Försökte stretcha. Försök inte stretcha - det blir bara värre.
När jag hade några hundra meter kvar till mål såg jag med plågad och utmattad kisande blick upp från marken och insåg att jag låg precis bakom en tjockis. I mean fat. Då fick jag energi. "Det här fettot ska inte in i mål före mig - 24 år och superatlet!" Hon kom in ca 10 meter före mig. Då kände jag så här: "Skit."
Men sen, på bara en sekund, så försvann allt det dåliga och jobbiga och krampen och att Görel och fettot slog mig, för då stod helt oväntat Tobias vid målupploppet och klappade händerna och ropade "Heja Fanny!" och jag blev verkligen lycklig. Det var innan vi blev tillsammans och han hade sagt att han inte skulle komma, och att han stod där - själv på en söndag förmiddag - gav mig verkligen bekräftelse på att han var värd att vara modig för, att våga stanna och se vad som skulle hända och inte ta den trygga vägen ut och tänka att det skulle säkert aldrig hålla. Och tur var ju det.
Slutade på ungefär samma tid som året innan, och det hade stört mig om jag inte fick ett så bra avslut på tävlingen.
Strax efter det blev jag och Tobias tillsammans och jag gick upp sex kilo på fem månader. Väger idag ca 74,5 kilo. Vägde 68 förut, 69 när jag träffade Tobias. Nu är målet att gå tillbaka till 68. Det kan låta lite för att vara 1,82 så jag vill tillägga att när jag gick i trean på gymnasiet och tränade karate vägde jag 62 kilo så 68 kilo är smal, men normal.
Har börjat träna igen i mån av tid och hade min första löprunda ute idag. Skriver om det imorgon.
Genomförde Stockholm Triathlon förra året som lovat, det gick dock inte så bra eftersom jag i år inte var ett dugg skraj för triathlon och tillika hade varit dålig på att träna. Simningen förbättrade jag med ungefär 3 minuter, men jag fick aldrig någon fart på cykeln hur mycket jag än pushade mig själv mentalt.
Jag tänkte att jag måste ha en motivator och det blev att se på namnen som stod på nummerlapparna på de tjejer som cyklade om mig och ha som mål att komma ikapp och cykla om dem. Tjej efter tjej cyklade om mig och jag började långsamt ge upp att komma ikapp dem. Då cyklade Görel om mig. Vem är Görel? Jo, Görel är någon som förmodligen är 40+ och som definitivt inte är vältränad och som definitivt inte ska slå mig - 24 år gammal och superatlet! (Görel kom ungefär 40 placeringar före mig).
Efter halva sträckan fick jag krampkänning i låren. Den krampen bröt ut ordentligt när jag påbörjade löpningen och höll långt in i - och efter - mål. Försökte stretcha. Försök inte stretcha - det blir bara värre.
När jag hade några hundra meter kvar till mål såg jag med plågad och utmattad kisande blick upp från marken och insåg att jag låg precis bakom en tjockis. I mean fat. Då fick jag energi. "Det här fettot ska inte in i mål före mig - 24 år och superatlet!" Hon kom in ca 10 meter före mig. Då kände jag så här: "Skit."
Men sen, på bara en sekund, så försvann allt det dåliga och jobbiga och krampen och att Görel och fettot slog mig, för då stod helt oväntat Tobias vid målupploppet och klappade händerna och ropade "Heja Fanny!" och jag blev verkligen lycklig. Det var innan vi blev tillsammans och han hade sagt att han inte skulle komma, och att han stod där - själv på en söndag förmiddag - gav mig verkligen bekräftelse på att han var värd att vara modig för, att våga stanna och se vad som skulle hända och inte ta den trygga vägen ut och tänka att det skulle säkert aldrig hålla. Och tur var ju det.
Slutade på ungefär samma tid som året innan, och det hade stört mig om jag inte fick ett så bra avslut på tävlingen.
Strax efter det blev jag och Tobias tillsammans och jag gick upp sex kilo på fem månader. Väger idag ca 74,5 kilo. Vägde 68 förut, 69 när jag träffade Tobias. Nu är målet att gå tillbaka till 68. Det kan låta lite för att vara 1,82 så jag vill tillägga att när jag gick i trean på gymnasiet och tränade karate vägde jag 62 kilo så 68 kilo är smal, men normal.
Har börjat träna igen i mån av tid och hade min första löprunda ute idag. Skriver om det imorgon.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
