tisdag 31 augusti 2010

Lite bilder medan ni väntar på fler och mer info...

Jag och mamma gör oss redo att ta oss an det 16-gradiga vattnet.


Det kommer lite bilder mellan där och här efter målgång senare, de är på andra kameror, men här är i alla fall alla glada Bergers - och mamma. Jag: "Skylten är väääldigt viktig!". Pappa: "Det här var inte alls lika jobbigt som mina marathon!". Lucas: "Mum, that outfit is soooo fabulous, I might just kill you and rip it from your dead body, muähähäähää, just kidding, luv ya!" Mamma: "Kill me!"


Och så en skitstolt triathlet.


Jag förstår egentligen inte varför, för jag trodde att sånt här inte riktigt spelade någon roll för mig, men jag blir så glad i bröstet varje gång jag ser på den här tröjan. Så jag tänkte suga lite på den känslan.

söndag 29 augusti 2010

Jag har två saker

1. Jävligt, jävligt ont i knät

2. En tröja som det står "Triathlet" på ryggen på

WHOOOOOOOOOO! JAG GJORDE DET!! DET VAR SÅ JÄVLA ROLIGT!!!! AJAJAJAJAJ, MITT BEN, MEN SÅÅÅÅ JÄVLA VÄRT DET!

Jag är så glad och stolt över mig själv, och det var mycket bättre än jag trodde att det skulle vara! Mer info och bilder senare!

fredag 27 augusti 2010

"Du har en väldigt intressant bröstrygg"

sa kinesiologen jag var hos i onsdags. Eftersom mamma jobbar på budogymnasiet känner hon the very guy som bland annat utbildar folk på Löplabbet i rörelselära. Danne heter han, och jag och mamma gick till honom tillsammans i onsdags. Jag ville att han skulle kolla på mitt knä, och mamma hade ont i en armbåge. Det var skitkul, vi satt och snackade och skrattade. När mamma berättade att vi skulle göra Stockholm triathlon kontrade Danne med "åh, den tävlingen har ju jag vunnit". Ytterliggare när vi sa att vi just börjat inse att folk tar detta på allvar himlade Danne med ögonen och sa "ni är säkert såna där som byter om mellan grenarna".

Jag fick lite nålar i skenbenet och han satte sugkoppar hela vägen från foten till knät. Sen började han knåda på min fot. Sånt är ju aldrig skönt, men det var ändå okej tills att han plockade fram en liten manick som jag efter två "testskott" i luften förstod fungerade som en slags hammare. Uh-oh, tänkte jag.

- Nu ska jag flytta på ett ben i din fot, sa Danne och jag pep
- Uuuuuusch! Säg inte vad du gör, jag kan leva med smärtan, men inte med tanken på vad det är som faktiskt händer där inne!

Nu går jag runt med en snofsig tejpremsa på smalbenet, en sån som idrottare brukar ha på friidrottevanemang. Känner mig sjukt atletisk. Trots att det ser ut som gaffa.

Har varit på yoga två gånger den här veckan med min kompis Marica (som yogar sex gånger i veckan). Men även om jag svettades som en gris och hade träningsvärk efter första passet är jag fortfarande sjukt nojig inför söndag. Det har just dawned on me att jag knappt tränat konditionen alls på en månad. Allting jag byggt upp MÅSTE ha försvunnit nu. Yikes.

Men om det går åt helvete kan man i alla fall inte skylla på materialaren. Jag har inför detta triathlon införskaffat:

- En baddräkt
- Simglasögon
- Cykelshorts
- En cykel över huvud taget
- En cykelhjälm (min förra hade spruckit i två delar)
- Nya asics-dojor för 1600 spänn, som det dock inte gör ont i knät när jag går i. Totally worth it. Ska springa in dem ikväll.
- En våtdräkt. Yes, you heard me. 500 pix, tyckte inte att det var så farligt.

Totalsumma: ca 8500-9000 spänn. Sjukt...

Åh, crap, det är ju snart nu. Blandning mellan spänning och ångest. Hoppas bara att jag inte blir nervös... jag mår illa när jag blir nervös.

söndag 22 augusti 2010

En vecka kvar!

Ooooooooooo!

Nu är det bara en vecka kvar, exakt. Jag är så excited! Har läst igenom reglerna precis. Btw, vad är rullåkning? Kan nog vara bra att kolla upp eftersom det är förbjudet under cykelsträckan. Jag läser ju det som att man måste pedala hela tiden. Inte rulla, right? Men så kan det ju inte vara, eller? Det låter ju ganska befängt.

Shit, shit, shit! Det är så spännande, lite läskigt också. Det kommer ju att vara en massa superambitiösa atleter där, så kommer jag och drar på mig min använd-en-gång-speedobaddräkt och pedalar omkring på min all-aroundcykel med pakethållare. När jag läste reglerna var det första gången jag tänkte på att detta faktiskt är en tävling och inte bara någonting som man kan göra för skojs skull.

Jag står lite i valet och kvalet nu. Ska jag hålla tempo med mamma eller mitt eget? Lucas och pappa startar tidigare än oss eftersom de är herrar, annars hade jag nog hållt mig till pappa (som är långsammare nu eftersom han har ont i vaderna, perfekt för mig). Mamma är ju gammal elitidrottare, så det är inte så att hon kommer att ha ett dåligt tempo, men jag är lite mer "kör tills jag stupar"-typen medan hon är "det här är bara en plojgrej, så länge det känns skönt så är det bra" just när det gäller denna tävling. Sen är ju jag typ 18 cm längre än henne och tar lite längre steg. Å andra sidan är hon starkare...
Hur som helst, jag tror att hon kommer ha en bättre tid än jag, det är bara det att jag brukar störa mig på att inte kunna helt gå in i mig själv, utan "behöva" hålla uppsyn över någon annan och anpassa mig efter dem. Men å andra sidan är det skönt att vara två, speciellt när man inte är helt säker på exakt vart man ska osv. Den spännande upplösningen på dilemmat avslöjas på måndag.

Whoo, snart smäller det! Hoppas bara jag inte får så ont i benet så kommer det bli grymt!

lördag 21 augusti 2010

Oookej...

Nu har jag inte skrivit på jävligt länge eftersom jag inte orkat koordinera med Lucas och återinstallera internet på min dator hemma. Därför blir det bara bloggande på arbetstid, och då har jag ju inte tid att sitta och tänka och fundera och formulera mig.

Men nu ska jag sammanfatta lite då, vad som hänt de senaste veckorna.

Jag har FORTFARANDE ont i benet, men nu är det mest på insidan av vänstra knät. Jag har inte sprungit sedan slutet av juli, men så fort jag springer lite, även om det bara är 20 meter, får jag ont hela dagen och halva dagen som följer. Absolut värdelöst.

Jag var på Löplabbet i onsdags och kollade mina skor och mina löparsteg. Skorna var det inget större fel på tydligen, kanske att gummit var gammalt så att stötdämpningen blev lite dålig, men han sa att jag kunde springa med dem. Så sa han också att jag har en större lutning inåt på vänsterbenet än på högerbenet, och att jag vinklar den ankeln annorlunda, så det kan vara därför jag har ont just i vänsterbenet.

Igår var jag och beställde tid för att fixa specialgjutna inlägg till mina skor, 1,300 kostar det, så det måste banne mig fungera. Jag har tid dagen efter triathlon, så jag kommer ju inte ha så mycket nytta av det för tävlingen, men jag vill ju fortsätta träna nu när jag kommit igång.

Det har verkligen skadat mitt träningsschema att jag inte kunnat springa, för det är det jag är bäst på att motivera mig att göra. Gymmet har sina störiga öppetider, så det har mest blivit så att jag gått i trappor hemma och cyklat till jobbet.

Japp - jag har köpt en cykel. Jag gick in och sa "jag vill ha en cykel, men jag vill inte leta efter en cykel, jag vill få en cykel rekommenderad för mig". Så listade jag allt jag ville att den skulle ha - smala däck, pakethållare, många växlar, gärna dammodell osv - och killen pekade på en cykel och jag köpte den för strax under 5000 spänn. Pappa cyklade lite på den igår och var superimponerad, så jag antar att min shoppingtaktik fungerade.

Har cyklat till jobbet på Ringvägen, nedanför SÖS. Det tar mig cirka 25 minuter och jag skulle tippa att det är ungefär 7 km. Har kommit fram till att det är en grym sträcka, för det är hur mycket backar och sånt tjafs som helst, så det blir verkligen varierande cykling, och lika tungt i båda riktningarna. Och nu har jag hittat duschen på jobbet också, kanon.

Gå i trapporna hemma... vad är det med trappor som gör att det känns som att man ska svimma? Kuta i en timme, inga problem, men gå i en trappa i fem minuter och det känns som att alla muskler i hela kroppen förvandlats till gummi. Jag skulle misstänka att det är bra konditionsträning om man eldar på lite uppåt, för jag kryper de sista trappstegen (det är 8 våningar, ca 20 trappsteg mellan varje våning). Om inte annat får jag brutal träningsvärk i nedre delen av vaderna i alla fall, efter första gången trodde jag att det var något allvarligt fel med mina benhinnor, men det var visst hederlig gammal grymt smärtsam träningsvärk. Jag kan starkt rekommendera massage med en brödkavel för övrigt.

Men det jag fått mest träningsvärk av är en omgång brännboll med Elin och hennes gäng. Jag eldade på utav bara helvete, kutade med sprintstart från varje kon, blev bränd efter två hela varv två gånger i rad och var så andfådd att jag inte kunde prata. I pauserna stod jag och tränade att slå eller kasta. Och hot damn, jag hade så ont i hela kroppen i flera dagar. Övre delen av framsidan av låren, hela livet, från rygg till mage, axlarna, armarna, halsen. You name it.

Det är väl pretty much it. Jobben har börjat rulla in igen, och det blir ofta 12-14 timmar summa summarum, och träningen lider ganska mycket av det. Jag skulle ju kunna gå upp klockan fem och träna, som en riktig atlet skulle gjort, men jag värdesätter sömn alldeles för mycket. Jag vet att jag inte kommer orka jobba som jag gör om jag inte tar vara på de timmar jag får till att sova.

Nu är det en vecka och en dag kvar. Hoppas, hoppas, hoppas att det kommer gå bra!

söndag 1 augusti 2010

Back at the gym

Mitt gym har extremt jobbiga öppetider att hålla reda på under sommaren. Men en tid har jag lärt mig, och det är att på söndagar öppnar de kl. 14.00. Och då var jag där!

Eftersom den JÄVLA benhinneinflammationen fortfarande sitter i i vänster ben (tänkte springa för några dagar sedan, men tog bara två steg innan jag vände hem igen) så får jag väl lära mig öppetiderna då. Jag skulle vara i Sumpan klockan fyra, och behövde köpa mat innan dess, så jag siktade på en timmes träning. Körde styrka och tio minuter i trappmaskinen. Jag har kommit fram till att denna djävul får bli min konditionsträning tills att jag A) köpt en cykel, eller B) kan börja springa igen.

Igår kväll försökte jag mig på lite yoga hemma, men i motsats till hur mycket jag tyckt att instruktörerna använder sjukt många "välkända" rörelser kom jag knappt ihåg några. Jag tror nog att jag ska bli duktigare på att gå på pass i höst, man tar ju aldrig i som när ett helt rum står och pallar trycket när man själv känner att man kreverar. Det får nog bli ganska mycket yoga också, trots att de oftare känns som anger management eftersom jag stör mig så mycket på de superharmoniska instruktörerna. Det är ju en träningsform som är lätt att göra hemma.

Ojojoj, välfyllt blogginlägg. Här får vi verkligen veta vilken form Fanny är i. Informationsflödet tycks aldrig sina...