Skulle göra mitt första Vårrus imorgon. Tyvärr har jag ju lite problem med benet fortfarande, men jag tänkte provspringa lite och se om det inte skulle går ändå. Enligt Danne ska det gå bra om jag bara värmer upp ordentligt och länge innan. Så jag tänkte att jag kör ändå.
Sen har jag tyvärr haft ont i halsen i fem dagar och verkligen kännt förkylning på väg. Liksom tjock i luftvägarna och tung i huvudet. Lock för öronen som är min tydligaste varning på att det kommer. Så nu har jag inte haft en chans att prova benet, och oavsett vad ska jag absolut inte träna för då kommer förkylningen blomma ut totalt.
Men ändå trist - nu när jag betalt och allt - att inte köra ruset. Så vad tycker ni? Ska jag kanske gå dit och bara gå runt? Det är ju inte mer än fem kilometer och det kan man ju gå relativt snabbt. Kan inte bestämma mig. Och Tobias har ju en poäng när han säger att jag inte skulle kunna hålla mig från att springa...
Help!
måndag 28 maj 2012
måndag 21 maj 2012
Veckan som gått
Har inte tränat mycket den gångna veckan, så jag skriver en resumé:
Tisdag:
Gick upp samtidigt som Tobias (klockan åtta) och var så trött att jag trodde att jag skulle smälla av. Släppte av honom på jobbet och var på gymmet strax efter halv nio. Satt kvar i bilen i en halvtimme och spelade spel på mobilen och pratade med pappa. Var för trött för att röra mig.
När jag väl tog mig in på gymmet körde jag ändå på bra. 5 kilometer lugn rodd, 27 minuter. Sedan upptäckte jag att de ställt in längskidemaskiner i Västertorpshallen. Jag har inte åkt längdskidor vad jag kan minnas, men jag har hört att det är fantastisk träning så jag tänkte ge mig på det. Tyvärr hade jag inte riktigt tillräckligt med styrka i mina triceps som sved satan. Så jag gjorde 3x1 minut som tricepträning i hopp om att kunna öka detta allt eftersom.
Efter detta gav jag mig på dra-i-spakar-maskinen. Den påstår sig vara ett icke-stötande substitut för löpning, men jag har aldrig gillat den. Det känns väldigt onaturligt att springa med fötterna på pedaler hela tiden. Men nu är jag väl så illa tvungen eftersom mina ben hatar mig. Tog mig en 20-minutare och det var okej. Följde: lätt styrketräning och stretch.
Onsdag till torsdag:
Hos Tobias farföräldrar i Filipstad.
Fredag:
Hade tänkt träna, men var tvungen att tillbringa dessa två timmar på jobbet istället.
Lördag:
Jobb.
Söndag:
Ville träna. Tobias ville ha mysdag. Tobias vann.
Måndag:
Idag alltså. Bestämde mig för att träna i två timmar och såg fram emot det. Tog mig till gymmet vid två och började med tio minuter cykel följt av 45 minuter terräng i dra-i-spakar-maskinen. Läste en bok samtidigt, men det var fortfarande bara vidrigt. Tappade känseln i tårna efter 20 minuter. Finns det ett mer onaturligt sätt att föra kroppen på?
Gjorde 5x1 minut i skidmaskinen men känner ingenting i armarna nu, liksom jag inte kände något efter förr gången. Whadup? Det är så svinjobbigt när jag gör det, ändå ingen träningsvärk. Skumt.
Därefter utfall, armhävningar, bicep med skivstång och benlyft med avsikt magträning.
Tränade 1,40 totalt, och jag vet att jag egentligen hade ett ganska bra pass, men jag är lite missnöjd med min prestation. Kunde definitivt ha pushat mig själv mer. Tagit en till intervall, kört en nivå högre på konditionsmaskinen, tagit lite tyngre vikter.
Fyra veckor kvar till USA. Jag har gått ner ett kilo. Väger nu 74 kilo. Inte riktigt så mycket som jag hade kunnat åstadkomma, men med tanke på att jag bygger mer muskler nu för tiden när jag tränar, och att jag fortsatt äta mycket godis och snask som jag tidigare inte brukade äta så ofta så är jag ändå nöjd över ett minus. Och peppad att klara ett till innan resan...
Tisdag:
Gick upp samtidigt som Tobias (klockan åtta) och var så trött att jag trodde att jag skulle smälla av. Släppte av honom på jobbet och var på gymmet strax efter halv nio. Satt kvar i bilen i en halvtimme och spelade spel på mobilen och pratade med pappa. Var för trött för att röra mig.
När jag väl tog mig in på gymmet körde jag ändå på bra. 5 kilometer lugn rodd, 27 minuter. Sedan upptäckte jag att de ställt in längskidemaskiner i Västertorpshallen. Jag har inte åkt längdskidor vad jag kan minnas, men jag har hört att det är fantastisk träning så jag tänkte ge mig på det. Tyvärr hade jag inte riktigt tillräckligt med styrka i mina triceps som sved satan. Så jag gjorde 3x1 minut som tricepträning i hopp om att kunna öka detta allt eftersom.
Efter detta gav jag mig på dra-i-spakar-maskinen. Den påstår sig vara ett icke-stötande substitut för löpning, men jag har aldrig gillat den. Det känns väldigt onaturligt att springa med fötterna på pedaler hela tiden. Men nu är jag väl så illa tvungen eftersom mina ben hatar mig. Tog mig en 20-minutare och det var okej. Följde: lätt styrketräning och stretch.
Onsdag till torsdag:
Hos Tobias farföräldrar i Filipstad.
Fredag:
Hade tänkt träna, men var tvungen att tillbringa dessa två timmar på jobbet istället.
Lördag:
Jobb.
Söndag:
Ville träna. Tobias ville ha mysdag. Tobias vann.
Måndag:
Idag alltså. Bestämde mig för att träna i två timmar och såg fram emot det. Tog mig till gymmet vid två och började med tio minuter cykel följt av 45 minuter terräng i dra-i-spakar-maskinen. Läste en bok samtidigt, men det var fortfarande bara vidrigt. Tappade känseln i tårna efter 20 minuter. Finns det ett mer onaturligt sätt att föra kroppen på?
Gjorde 5x1 minut i skidmaskinen men känner ingenting i armarna nu, liksom jag inte kände något efter förr gången. Whadup? Det är så svinjobbigt när jag gör det, ändå ingen träningsvärk. Skumt.
Därefter utfall, armhävningar, bicep med skivstång och benlyft med avsikt magträning.
Tränade 1,40 totalt, och jag vet att jag egentligen hade ett ganska bra pass, men jag är lite missnöjd med min prestation. Kunde definitivt ha pushat mig själv mer. Tagit en till intervall, kört en nivå högre på konditionsmaskinen, tagit lite tyngre vikter.
Fyra veckor kvar till USA. Jag har gått ner ett kilo. Väger nu 74 kilo. Inte riktigt så mycket som jag hade kunnat åstadkomma, men med tanke på att jag bygger mer muskler nu för tiden när jag tränar, och att jag fortsatt äta mycket godis och snask som jag tidigare inte brukade äta så ofta så är jag ändå nöjd över ett minus. Och peppad att klara ett till innan resan...
måndag 14 maj 2012
Tobias första gruppträning
Fick äntligen med mig Tobias på ett pass på gymmet. Han har varit stark motståndare mot att träna i grupp, men efter mycket tjat och lite irritation från mig följde han idag med på core. Recension: "Det var helt okej. Det var riktigt jobbigt, fast det var så kort tid. Och rätt svårt..." Kommer han att gå på pass igen? Svar: "Näh" (jo, det kommer han...)
Jag har fortfarande väldigt ont i benet och har börjat bli riktigt ledsen över det. Ser joggare utomhus och blir avundsjuk. Det är så lätt att springa, och man känner så snabbt resultat. Cyklade fem kilometer idag, men jag vet inte om det var för att jag använde ouppvärmda ben på core-passet, men idag var en så dag när benen känns som två spända klumpar som inte orkar någonting. Så jag nöjde mig med fem, sen gjorde jag 40 utfall som jag rekommenderats av Danne som rehab. Enkelt pass, men jag är så nöjd att träningen kan ta fart igen efter en väldigt jobbhektisk förra vecka.
Jag har fortfarande väldigt ont i benet och har börjat bli riktigt ledsen över det. Ser joggare utomhus och blir avundsjuk. Det är så lätt att springa, och man känner så snabbt resultat. Cyklade fem kilometer idag, men jag vet inte om det var för att jag använde ouppvärmda ben på core-passet, men idag var en så dag när benen känns som två spända klumpar som inte orkar någonting. Så jag nöjde mig med fem, sen gjorde jag 40 utfall som jag rekommenderats av Danne som rehab. Enkelt pass, men jag är så nöjd att träningen kan ta fart igen efter en väldigt jobbhektisk förra vecka.
onsdag 9 maj 2012
Svettigt spinningpass
Jag gillar ju verkligen inte spinning, men efter ett boxpass i måndags där uppvärmning och en del övningar innehöll jogging eller hopp fick jag väldigt ont i benet igen och därför satsar jag nu på cyklingen. Det är onekligen bra träning - benstyrka, kondition, uthållighet. Vet egentligen inte varför jag tycker att cyklingen är så mycket hemskare än löpning, jag tar ju inga gåpauser förutom vid intervaller, men det där att man ska trampa hela tiden är väldigt mentalt pressande för mig. När man stått och trampat tungt motstånd i två minuter känns det riktigt tungt att fortsätta även om man dragit bort allt motstånd.
Ingen träning idag, var inne klockan tio för ett möte på kontoret, sen åkte jag hem och sov och åt för att sedan dra mig till Globen och se Tre Kronor spöa Tyskland med 5 - 2 och nu sitter jag inne på kontoret åter igen för nattens match mellan Washington och Rangers.
Hejar på Washington för att Ovechkin spelar där, hejar på Rangers för att om de vinner så blir det två matcher färre.
måndag 7 maj 2012
Träningsschema
Har fått mitt nya schema av Danne. Det lyder:
Uppvärmning 10 min cykel puls 120-140
Löpband 10 min ( 140-150 i puls)
2 min vila
3x 7 min ( 2 min gåvila mellan 7 minutrarna)
Puls på 7 min (150-155)
2 min vila
10 min löp 140-130 puls
10 min cykel 130-120 i puls
Totalt 61 min puls träning
10 min vila
Avvaktar några dagar tills att benet gör mindre ont, sen ger jag mig på det tänkte jag. Ser faktiskt fram emot det, jag tror att det är ett rätt skönt pass när man inte behöver pressa så otroligt mycket utan vara mer ihärdig. Dessutom ska detta ge ett oväntat gott resultat enligt Danne. Hans utsago är att när man väl är i en position där man behöver ta i lite mer så kommer denna träning att ha otroligt stor effekt.
lördag 5 maj 2012
Core
.JPG)
Danne har mördat mitt ben med massage. Jag svängde förbi hans mottagning i fredags förmiddag och fick en hjärtskärande massage av yttre och inre sidan av vänster smalben. Märkligt nog har jag mer ont på utsidan nu än insidan, muskeln känns som ett enda stort blåmärke.
Vi diskuterade kost, träning och tävling medan han satte nålar och sugkoppar. Jag fick en rad övningar jag ska göra för att förstärka styrkan i muskler som hjälper benhinnorna och jag fick ett träningsschema där jag ska utföra så kallad lågintensiv träning. Värma upp i 15-20 minuter för att blodet ordentligt ska ta sig ut i alla muskler, sedan springa i ungefär 20 minuter med en puls på mellan 150-155 (vilket är ganska lågt), för att sist varva ner i ytterligare 15 minuter.
Detta ska tydligen göra så att blodet först ordentligt rinner ut i alla muskler, sedan tränar man, och när man sedan varvar ner länge så tar blodet med sig slaggprodukterna man lösgjort genom träningen tillbaka till organen som då kan göra sig av med dem. Detta sker tydligen inte ordentligt om man avslutar träningen för abrupt.
Fick även tjusig idrottstejp på benet, så nu ser det ut som en riktig skada.
På eftermiddagen drog jag och Malin till gymmet. Hon löpte fem kilometer och jag tog ett intervallpass på trappmaskinen innan vi gick på ett core-pass. Ingen av oss hade provat core förut, men vi bestämde oss för att göra det till en rutin.
25 minuter mage och rygg helt enkelt. Jag kollade på Malin under en övning och hon mimade "det svideeeeeeeer!" och jag kunde inte annat än hålla med. Kändes som en bra kombo att köra lite motionsträning inför och sedan 25 minuter intensiv styrketräning. I och med att passet var så kort körde man på satan också, no tomorrow. Att rekommendera!
torsdag 3 maj 2012
Morgonträning
Natt mot torsdag 00.40:
Trots att jag just nu sitter inne på kontoret på Ringvägen för att om lite mindre än en timme påbörja sädningen av Washington Capitals - New York Rangers (ja, det är jag som gjort fel om det står Axelsander Ovechkin i den blå grafiken), så tog jag mig ändå upp strax efter halv åtta imorse för att hinna möta upp H-man på gymmet innan hon skulle vidare till skolan. Det där blev världens längsta mening.
Jag kände mig riktigt sänkt när jag vaknade, och har dessutom ont i halsen sen ett dygn, men det hjälper verkligen att vara två och träna för då har man hela tiden någon annan att ta sig till gymmet för. Vi cyklade 1,5 mil på ca 35 minuter - alltså inte min bästa tid, men helt ok. Eftersom jag inte kan intervallträna på löpbandet körde jag lite på cykeln. Drog upp nivån till ett riktigt trögt motstånd var femte minut och körde i 60 sekunder. Det som är jobbigt med det på cykeln är att benen blir så otroligt tunga. Det är som jag sagt tidigare: man får mjölksyra och benen känns som bly, samtidigt som armarna blir helt slappa och stumma. Tycker inte om denna kombination, men jag får vänja mig.
Malin mådde inte kanon, min gissning är att hon kört för hårt. Hur som helst gick hon och simmade istället för att styrketräna. Och poff! så var min motivation borta. Det är helt sjukt hur mycket jag påverkas av hennes prestation när vi tränar tillsammans. När jag tränar själv brukar det gå rätt bra, tillsammans med Tobias är det ungefär samma sak eftersom han och jag ofta tränar på olika maskiner och gör olika övningar. Men Malin och jag brukar nästan alltid köra allt tillsammans, samma maskiner eller övningar, lika tungt och lika många intervaller, och då blir det lite mer som parträning än att man bara råkar träna i samma rum.
Jag körde i alla fall plankan: 8 intervaller á 15 sekunder. Märkte att det blev jobbigare ju längre ner jag höll rumpan så jag sänkte den så mycket jag orkade och då sved det satan. Ändå ingen träningsvärk. Tar det som ett tecken på att min mage har vant sig vid att plågas - det sägs ju att träningsvärk bara är att muskeln är ovan vid att tränas.
Upptäckte just att man säger vant sig vid, ovan vid... Det har jag aldrig tänkt på förut. Vid någonting... Märkligt uttryck egentligen.
Anywho.
Är ändå glad att jag tränade imorse, även fast jag är superseg nu trots att jag sov två timmar senare på dagen. Imorgon ska jag köra pilates för första gången, det ska bli spännande. Tänkte att ett pass är bra att boka in eftersom jag kommer att vakna vid två imorgon och annars säkert inte skulle komma iväg till gymmet förrän vid sju. Dessutom skönt med en "lugnare" träning, även om jag hört att pilates är riktigt jobbigt.
Ska även låta Tobias filma mina fötter bakifrån när jag springer på uppmaning av kinesolog-Danne som jag ska till på fredag för behandling av min benhinna. Han ska inspektera mina skor och mitt löpsteg för att se varför jag får upprepade problem med benhinnorna.
Och kom ihåg: stop saying all those words and just do it!
Trots att jag just nu sitter inne på kontoret på Ringvägen för att om lite mindre än en timme påbörja sädningen av Washington Capitals - New York Rangers (ja, det är jag som gjort fel om det står Axelsander Ovechkin i den blå grafiken), så tog jag mig ändå upp strax efter halv åtta imorse för att hinna möta upp H-man på gymmet innan hon skulle vidare till skolan. Det där blev världens längsta mening.
Jag kände mig riktigt sänkt när jag vaknade, och har dessutom ont i halsen sen ett dygn, men det hjälper verkligen att vara två och träna för då har man hela tiden någon annan att ta sig till gymmet för. Vi cyklade 1,5 mil på ca 35 minuter - alltså inte min bästa tid, men helt ok. Eftersom jag inte kan intervallträna på löpbandet körde jag lite på cykeln. Drog upp nivån till ett riktigt trögt motstånd var femte minut och körde i 60 sekunder. Det som är jobbigt med det på cykeln är att benen blir så otroligt tunga. Det är som jag sagt tidigare: man får mjölksyra och benen känns som bly, samtidigt som armarna blir helt slappa och stumma. Tycker inte om denna kombination, men jag får vänja mig.
Malin mådde inte kanon, min gissning är att hon kört för hårt. Hur som helst gick hon och simmade istället för att styrketräna. Och poff! så var min motivation borta. Det är helt sjukt hur mycket jag påverkas av hennes prestation när vi tränar tillsammans. När jag tränar själv brukar det gå rätt bra, tillsammans med Tobias är det ungefär samma sak eftersom han och jag ofta tränar på olika maskiner och gör olika övningar. Men Malin och jag brukar nästan alltid köra allt tillsammans, samma maskiner eller övningar, lika tungt och lika många intervaller, och då blir det lite mer som parträning än att man bara råkar träna i samma rum.
Jag körde i alla fall plankan: 8 intervaller á 15 sekunder. Märkte att det blev jobbigare ju längre ner jag höll rumpan så jag sänkte den så mycket jag orkade och då sved det satan. Ändå ingen träningsvärk. Tar det som ett tecken på att min mage har vant sig vid att plågas - det sägs ju att träningsvärk bara är att muskeln är ovan vid att tränas.
Upptäckte just att man säger vant sig vid, ovan vid... Det har jag aldrig tänkt på förut. Vid någonting... Märkligt uttryck egentligen.
Anywho.
Är ändå glad att jag tränade imorse, även fast jag är superseg nu trots att jag sov två timmar senare på dagen. Imorgon ska jag köra pilates för första gången, det ska bli spännande. Tänkte att ett pass är bra att boka in eftersom jag kommer att vakna vid två imorgon och annars säkert inte skulle komma iväg till gymmet förrän vid sju. Dessutom skönt med en "lugnare" träning, även om jag hört att pilates är riktigt jobbigt.
Ska även låta Tobias filma mina fötter bakifrån när jag springer på uppmaning av kinesolog-Danne som jag ska till på fredag för behandling av min benhinna. Han ska inspektera mina skor och mitt löpsteg för att se varför jag får upprepade problem med benhinnorna.
Och kom ihåg: stop saying all those words and just do it!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
