Mamma och pappa har med sitt eviga resande under uppväxten skadad mig så till den grad att jag hela tiden har ett sug att resa. Nu är jag ofrivilligt ledig i två veckor. Vad göra? Åker fyra dagar med mamma till Rom tänkte jag. Har aldrig varit i Italien. Blir mitt... sjuttonde land? Inte helt säker, har tappat räkningen. Nitton kanske?
Anyways... benhinneinflammationen håller sig fast i mitt vänstra skenben, det gör ont! Det var nog inte det bästa att springa med det i torsdags. Var en sväng förbi gymmet igår, men var så trött, inte håller-på-att-somna-trött, bara helt omotiverad. Sprang tio intervaller på löpbandet i alla fall, men kunde inte ta i eftersom benet gjorde ont. Kände att det inte var någon bra idé att springa efter ca tre intervaller, men då ville jag inte sluta. Sprang på 11,2 i alla fall, utan större ansträngning. Soft!
Nu måste jag packa, varför står jag här och bloggar? (Eh, ja... laptopen står på pianot, det är det enda stället där jag får internettäckning från Lucas lägenhet under min). Träningskläderna åker med till Rom, vi får se hur det går. Mamma är i och för sig mer pigg på att träna än vad Malin är, så det kanske blir av på den här resan, vem vet?
måndag 21 juni 2010
lördag 19 juni 2010
Benhinneinflammation
Inte konstigt efter att jag knatat runt halva New York i tygskor, som har blivit något av mitt signum. Jag börjar tänka att om jag nu insisterar på att bara ha dessa absolut värdelöst dåliga skor, i alla fall investera i ett par inlägg som stödjer foten.
Var i alla fall duktig igår och stack ut och sprang trots att jag varit igång 04.00-23.00 (med en två timmars tupplur på eftermiddagen), och trots att jag skulle upp vid sex för att jobba på nymo. Jag insåg att jag behövde sova, men tänkte ändå på "träna varje dag"-principen, och jag var inte dödligt trött när jag kom hem så jag stack ut och sprang. Undvek sträckorna som inbjuder till överfallsvåldtäkt, men tog förhoppningsvis igen det med lite extra utsvängar på andra ställen. Klockade mig inte, och hade ingen iPod med mig.
Jag provade att springa och bara koncentrera mig på min andning och det gick rätt bra. När jag fokuserade på att ha en jämn andning anpassade jag stegen efter det, istället för tvärtom, då jag ofta tröttar ut mig för fort.
Var i alla fall duktig igår och stack ut och sprang trots att jag varit igång 04.00-23.00 (med en två timmars tupplur på eftermiddagen), och trots att jag skulle upp vid sex för att jobba på nymo. Jag insåg att jag behövde sova, men tänkte ändå på "träna varje dag"-principen, och jag var inte dödligt trött när jag kom hem så jag stack ut och sprang. Undvek sträckorna som inbjuder till överfallsvåldtäkt, men tog förhoppningsvis igen det med lite extra utsvängar på andra ställen. Klockade mig inte, och hade ingen iPod med mig.
Jag provade att springa och bara koncentrera mig på min andning och det gick rätt bra. När jag fokuserade på att ha en jämn andning anpassade jag stegen efter det, istället för tvärtom, då jag ofta tröttar ut mig för fort.
fredag 18 juni 2010
Sprint i Central Park
Japp, hemma från the big apple. Ville ju egentligen träna varje dag, men det blir ju morgon till kväll när man är där så kort. Hann träna två gånger dock. En gång sprang jag i Central Park som bara låg några blocks bort. Fyyyy faan! En massa turister som jag var tvungen att väja för, backar upp och backar ner och dessutom så kvavt att det kändes som att jag andades ånga. Det var till och med jobbigt att springa i nerförsbacke. Jag tog mig runt i 25 minuter, men inte snabbt. Dödsångesten var inte långt borta. Men det var ändå kul att göra det.
Efter två dagars galen shopping var Malin för trött för att gå direkt ut och äta, medan jag fortfarande var rätt pigg, så då lämnade jag henne på sin säng och så gick jag ner i gymmet iklädd mina nya, görsnygga träningskläder. Sprang 14 intervaller i 7 mph, som jag inte hade någon aning om hur snabbt det var. Men glatt överraskande motsvarar det ca 11,3 km i timmen, och det kändes rätt segt tyckte jag, så motionen måste ha förbättras rätt mycket sen sist jag intervallade, och det känns ju jäkligt bra måste jag säga. I och för sig vet jag inte säkert vilket längdmått maskinerna på mitt gym har eftersom det inte står uppmärkt någonstans, men eftersom längden man sprungit mäts i km måste ju hastigheten mätas i km/h kan jag tycka. I så fall har jag ökat intervalltempot med 1,1 km/h. Trevligt!
Sprang igår på gärdet på arbetstid. Mhm, jag har tre timmars call time för ett jobb som har 15 minuters förberedelse. Drog på mig stassen och stack ut, men det var tungt. Vet inte om det var för att jag fortfarande var lite jet-laggad eller om jag bara var lat. Tog en kort vända över gärdet eftersom det är där vi ska springa. Jag trodde först att det var Djurgården, men det är tydligen gärdet. Vet inte om det är bättre eller sämre. Djurgården har ju många backar, men det är åtminstonde asfalt, och det är rätt skönt eftersom man inte måste planera var man sätter fötterna.
Oh well, det är bara att köra på. Hotivering inför varje pass: om jag tränar nu blir det lite mindre hemskt på triathlon.
Efter två dagars galen shopping var Malin för trött för att gå direkt ut och äta, medan jag fortfarande var rätt pigg, så då lämnade jag henne på sin säng och så gick jag ner i gymmet iklädd mina nya, görsnygga träningskläder. Sprang 14 intervaller i 7 mph, som jag inte hade någon aning om hur snabbt det var. Men glatt överraskande motsvarar det ca 11,3 km i timmen, och det kändes rätt segt tyckte jag, så motionen måste ha förbättras rätt mycket sen sist jag intervallade, och det känns ju jäkligt bra måste jag säga. I och för sig vet jag inte säkert vilket längdmått maskinerna på mitt gym har eftersom det inte står uppmärkt någonstans, men eftersom längden man sprungit mäts i km måste ju hastigheten mätas i km/h kan jag tycka. I så fall har jag ökat intervalltempot med 1,1 km/h. Trevligt!
Sprang igår på gärdet på arbetstid. Mhm, jag har tre timmars call time för ett jobb som har 15 minuters förberedelse. Drog på mig stassen och stack ut, men det var tungt. Vet inte om det var för att jag fortfarande var lite jet-laggad eller om jag bara var lat. Tog en kort vända över gärdet eftersom det är där vi ska springa. Jag trodde först att det var Djurgården, men det är tydligen gärdet. Vet inte om det är bättre eller sämre. Djurgården har ju många backar, men det är åtminstonde asfalt, och det är rätt skönt eftersom man inte måste planera var man sätter fötterna.
Oh well, det är bara att köra på. Hotivering inför varje pass: om jag tränar nu blir det lite mindre hemskt på triathlon.
torsdag 10 juni 2010
New York, New York
Ska sticka till NYC imorgon med en kompis i fem dagar. Har som mål nu för tiden att träna varje dag. Då får man ju ångest när man inte gör det, så istället för att ha ångest två dagar i veckan och då bara träna två dagar, har jag nu ångest tre dagar i veckan och tränar fyra som jag tänkt från början.
Hittills har jag tränat tre gånger, var en vända på gymmet igår. Körde enbart styrka, mycket mage och triceps. Inte för att jag direkt behöver det för triathlon, utan för att det är snyggt! I förrgår sprang jag med mamma runt vinterviken, 3,81 km på ca 18 minuter. Det var många tunga backar så det kändes mest som backträning, vilket är bra eftersom jag inte tränat det ännu.
Har uppmanat Malin att ta med träningskläder till NY, ska försöka träna alla fem dagar (får se hur det går, vissa dagar kan det nog bli svårt, man är ju rätt upptagen på semester). Imorgon och på lördag jobbar Malin i alla fall, så då ska jag checka in hotellets gym (som jag verkligen hoppas finns...).
Dags att packa!
Hittills har jag tränat tre gånger, var en vända på gymmet igår. Körde enbart styrka, mycket mage och triceps. Inte för att jag direkt behöver det för triathlon, utan för att det är snyggt! I förrgår sprang jag med mamma runt vinterviken, 3,81 km på ca 18 minuter. Det var många tunga backar så det kändes mest som backträning, vilket är bra eftersom jag inte tränat det ännu.
Har uppmanat Malin att ta med träningskläder till NY, ska försöka träna alla fem dagar (får se hur det går, vissa dagar kan det nog bli svårt, man är ju rätt upptagen på semester). Imorgon och på lördag jobbar Malin i alla fall, så då ska jag checka in hotellets gym (som jag verkligen hoppas finns...).
Dags att packa!
måndag 7 juni 2010
Dramatisk joggare
Trots att jag anat det hela tiden kändes det hemskt när jag fick reda på att Jodie blivit sexuellt utnyttjad av sin pappa. Men mitt i all tragik jag hörde uppläst i öronen kunde jag inte låta bli att flina åt mig själv när jag insåg att jag joggade igenom Mälarhöjden och väste "ne-ej!", upprört spärrade upp munnen och drog ihop ögonbrynen i ogillande när jag lyssnade på fostermammans återberättelse av Jodies erkännande. Hur måste inte det se ut för passerande?
Det kanske är dags att köpa en ordentlig klocka som mäter avstånd och allt. Nu klockar jag mig på min iPod. Två minuter hade jag förbättrat mig i alla fall sedan jag sprang i onsdags, 35 minuter tog det. I torsdags var jag på konsert, fredag och lördag jobbade jag i Göteborg och i söndags var jag så absolut slut att jag inte orkade släpa mig ur soffan. Men vad fan? Det är ju just vid de här tillfällena som jag ska göra det i alla fall, det är väl det som är kämparanda? Skärpning, Berger.
Det kanske är dags att köpa en ordentlig klocka som mäter avstånd och allt. Nu klockar jag mig på min iPod. Två minuter hade jag förbättrat mig i alla fall sedan jag sprang i onsdags, 35 minuter tog det. I torsdags var jag på konsert, fredag och lördag jobbade jag i Göteborg och i söndags var jag så absolut slut att jag inte orkade släpa mig ur soffan. Men vad fan? Det är ju just vid de här tillfällena som jag ska göra det i alla fall, det är väl det som är kämparanda? Skärpning, Berger.
onsdag 2 juni 2010
Ljudbok - del 2
Ikväll sprang jag samma vända som jag sprang i förrgår med Lucas, fast omvänd (succe, grymt skönt att slippa jävla Mickelsbergsvägen hem). Nu fungerade det garanterat bättre med ljudboken än det gjorde på gymmet igår. Det var ju inte direkt så att det kändes som att jag gled fram på moln, det var fortfarande jobbigt och kändes långt kvar, men istället för att verkligen behöva bita ihop när jag började tänka på kortare sträckor eller hur jobbigt det var, tänkte jag att jag måste lyssna igen, för nu missar jag en massa saker.
Ljudbok: topp! Den förhindrade inte mina "åh vad jobbigt"-tankar, men den förkortade dem. Mycket bra.
Är inte säker på hur lång sträckan är, men Lucas trodde någonstans mellan 4,5 och 5 km. Vi klockade inte i måndags, men nu tog det lite dryga 37 minuter. Jag tror att det gick snabbare när jag sprang med Lucas, för jag var riktigt trött idag, och har träningsvärk i baksidan av låren efter bendödarmaskinen på gymmet igår.
Först blev jag helt förskräckt när jag såg klockslaget, men om jag istället tänker att jag numera faktiskt pallar att springa non stop i 37 minuter så vill jag kyssa min bicep. Sist jag hade kondition till det var förmodligen i andra ring (fast då sprang jag aldrig, so I wouldn't know). Jag menar, i mars sprang jag i femton minuter knappt och höll på att dö. Visserligen var det fortfarande isfläckar och en massa grus, men come on!
Hittade mitt namn på anmälningslistan idag, nu är allt betalt och klart! Tydligen har de bås eller något på marathons expo, och pappa ska dit imorgon och hämta sin nummerlapp, så jag ska möta honom där och gå förbi och fråga lite frågor.
Frågor:
1) Vad simmar man i? Baddräkt eller våtdräkt? Jag såg att det fanns regler beroende på vattnets temperatur, men om man då måste ha våtdräkt, kan man låna eller måste man köpa?
2) Cykel. Ställer man sin cykel någonstans, eller har de cyklar, eller hyr man cyklar eller vad? Ska man springa runt bland 1000 cyklar och leta efter sin? I såna fall köper jag en knallrosa cykel (för jag har ingen cykel än, jag hatar ju att cykla) och knyter fast en heliumuppblåst ballong på styret. Å andra sidan kommer säkert bara ca 200 cyklar finnas kvar när jag kommer. Mina axelmuskler är patetiska.
3) Startar man i olika grupper beroende på hur seg man är, som i löpning, eller är det indelat efter klass? Vilka startar först och vilka startar sist?
Ska försöka komma på lite fler innan imorgon.
Ljudbok: topp! Den förhindrade inte mina "åh vad jobbigt"-tankar, men den förkortade dem. Mycket bra.
Är inte säker på hur lång sträckan är, men Lucas trodde någonstans mellan 4,5 och 5 km. Vi klockade inte i måndags, men nu tog det lite dryga 37 minuter. Jag tror att det gick snabbare när jag sprang med Lucas, för jag var riktigt trött idag, och har träningsvärk i baksidan av låren efter bendödarmaskinen på gymmet igår.
Först blev jag helt förskräckt när jag såg klockslaget, men om jag istället tänker att jag numera faktiskt pallar att springa non stop i 37 minuter så vill jag kyssa min bicep. Sist jag hade kondition till det var förmodligen i andra ring (fast då sprang jag aldrig, so I wouldn't know). Jag menar, i mars sprang jag i femton minuter knappt och höll på att dö. Visserligen var det fortfarande isfläckar och en massa grus, men come on!
Hittade mitt namn på anmälningslistan idag, nu är allt betalt och klart! Tydligen har de bås eller något på marathons expo, och pappa ska dit imorgon och hämta sin nummerlapp, så jag ska möta honom där och gå förbi och fråga lite frågor.
Frågor:
1) Vad simmar man i? Baddräkt eller våtdräkt? Jag såg att det fanns regler beroende på vattnets temperatur, men om man då måste ha våtdräkt, kan man låna eller måste man köpa?
2) Cykel. Ställer man sin cykel någonstans, eller har de cyklar, eller hyr man cyklar eller vad? Ska man springa runt bland 1000 cyklar och leta efter sin? I såna fall köper jag en knallrosa cykel (för jag har ingen cykel än, jag hatar ju att cykla) och knyter fast en heliumuppblåst ballong på styret. Å andra sidan kommer säkert bara ca 200 cyklar finnas kvar när jag kommer. Mina axelmuskler är patetiska.
3) Startar man i olika grupper beroende på hur seg man är, som i löpning, eller är det indelat efter klass? Vilka startar först och vilka startar sist?
Ska försöka komma på lite fler innan imorgon.
tisdag 1 juni 2010
Ljudbok
Idag var jag på gymmet under tidig eftermiddag. Det var första gången på ett och ett halvt år som jag insåg hur otroligt högljuddt det är där. Jag hade nämligen premiär för mitt senaste experiment: ljudbok.
Funderade först på att köpa nästa bok av min guilty pleasure-författare Stephanie Meyers (Twilight-böckerna), men sen kände jag "vill jag verkligen lyssna på en banalt skriven tonårskärlekshistoria uppläst av en deckarförfattare jag så klart inte känner till eftersom jag hatar deckare? Eeeeh, no". För det är ju det som är grejen: förutom Stephanie Meyers böcker fanns nästan bara deckare. Vad är det med deckare? Pretantiöst, alldeles för dramatiskt och man sitter och plöjer en hel bok för att komma till de sista tio sidorna. Boring!
Till slut landade jag på en bok vid namn "Skadad". Lovande titel, jag dras ju till mörka historier. Handlar om en flicka som hamnar i fosterhem som är absolut sjövild och tja, fucked up. Har typ fem personligheter och smetar bajs i ansiktet på sig själv. Men självklart lyckas hennes nya fostermamma till slut lirka ur henne vad det är som gjort henne så här. Sann historia, skriven av fostermamman. Har bara kommit så långt att flickan har kommit till hemmet, och hittills är det bra.
Men som sagt var det väldigt högljuddt på gymmet. Radio i högtalarna, folk som tränar och löpbandet jag kutar på. Sen var det lite svårt att försvinna in i det eftersom jag hela tiden var tvungen att hålla koll på mina intervaller. "Jodie hörde ringklockan och hoppade blixtsnabbt ur soffan och... Intervall sju slutar på åtta och trettio... vill inte att barnen ska öppna dörren, ens om vi väntar besök..." Ja, du fattar.
Cyklade i alla fall en mil och trodde att jag hade tappat lite tid från förra gången, men var två minuter snabbare. Sen började jag springa med sikte på 30 minuter. Hann sex innan jag kom på att jag planerat att bara springa intervaller på löpbandet för att få lite bättre kondition.
Annars noterade jag att jag gått upp två kilo sedan jag börjat träna. Whad'up? Jag vill ju gå ner, inte upp. Och det är inte så att jag har fått trimmade ben eller super-tighta armar. Jag har däremot blivit rundare om magen igen. Not cool! Vad beror detta på? När jag hade träningsuppehåll i tre månader och käkade på donken och Max hela tiden, och bara jobbade och flyttade, då var jag sjukt fit och vägde som jag gjorde på gymnasiet. Och nu detta... det är tacken.
Funderade först på att köpa nästa bok av min guilty pleasure-författare Stephanie Meyers (Twilight-böckerna), men sen kände jag "vill jag verkligen lyssna på en banalt skriven tonårskärlekshistoria uppläst av en deckarförfattare jag så klart inte känner till eftersom jag hatar deckare? Eeeeh, no". För det är ju det som är grejen: förutom Stephanie Meyers böcker fanns nästan bara deckare. Vad är det med deckare? Pretantiöst, alldeles för dramatiskt och man sitter och plöjer en hel bok för att komma till de sista tio sidorna. Boring!
Till slut landade jag på en bok vid namn "Skadad". Lovande titel, jag dras ju till mörka historier. Handlar om en flicka som hamnar i fosterhem som är absolut sjövild och tja, fucked up. Har typ fem personligheter och smetar bajs i ansiktet på sig själv. Men självklart lyckas hennes nya fostermamma till slut lirka ur henne vad det är som gjort henne så här. Sann historia, skriven av fostermamman. Har bara kommit så långt att flickan har kommit till hemmet, och hittills är det bra.
Men som sagt var det väldigt högljuddt på gymmet. Radio i högtalarna, folk som tränar och löpbandet jag kutar på. Sen var det lite svårt att försvinna in i det eftersom jag hela tiden var tvungen att hålla koll på mina intervaller. "Jodie hörde ringklockan och hoppade blixtsnabbt ur soffan och... Intervall sju slutar på åtta och trettio... vill inte att barnen ska öppna dörren, ens om vi väntar besök..." Ja, du fattar.
Cyklade i alla fall en mil och trodde att jag hade tappat lite tid från förra gången, men var två minuter snabbare. Sen började jag springa med sikte på 30 minuter. Hann sex innan jag kom på att jag planerat att bara springa intervaller på löpbandet för att få lite bättre kondition.
Annars noterade jag att jag gått upp två kilo sedan jag börjat träna. Whad'up? Jag vill ju gå ner, inte upp. Och det är inte så att jag har fått trimmade ben eller super-tighta armar. Jag har däremot blivit rundare om magen igen. Not cool! Vad beror detta på? När jag hade träningsuppehåll i tre månader och käkade på donken och Max hela tiden, och bara jobbade och flyttade, då var jag sjukt fit och vägde som jag gjorde på gymnasiet. Och nu detta... det är tacken.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
