Nystart

Hej vänner!

Genomförde Stockholm Triathlon förra året som lovat, det gick dock inte så bra eftersom jag i år inte var ett dugg skraj för triathlon och tillika hade varit dålig på att träna. Simningen förbättrade jag med ungefär 3 minuter, men jag fick aldrig någon fart på cykeln hur mycket jag än pushade mig själv mentalt.

Jag tänkte att jag måste ha en motivator och det blev att se på namnen som stod på nummerlapparna på de tjejer som cyklade om mig och ha som mål att komma ikapp och cykla om dem. Tjej efter tjej cyklade om mig och jag började långsamt ge upp att komma ikapp dem. Då cyklade Görel om mig. Vem är Görel? Jo, Görel är någon som förmodligen är 40+ och som definitivt inte är vältränad och som definitivt inte ska slå mig - 24 år gammal och superatlet! (Görel kom ungefär 40 placeringar före mig).

Efter halva sträckan fick jag krampkänning i låren. Den krampen bröt ut ordentligt när jag påbörjade löpningen och höll långt in i - och efter - mål. Försökte stretcha. Försök inte stretcha - det blir bara värre.

När jag hade några hundra meter kvar till mål såg jag med plågad och utmattad kisande blick upp från marken och insåg att jag låg precis bakom en tjockis. I mean fat. Då fick jag energi. "Det här fettot ska inte in i mål före mig - 24 år och superatlet!" Hon kom in ca 10 meter före mig. Då kände jag så här: "Skit."

Men sen, på bara en sekund, så försvann allt det dåliga och jobbiga och krampen och att Görel och fettot slog mig, för då stod helt oväntat Tobias vid målupploppet och klappade händerna och ropade "Heja Fanny!" och jag blev verkligen lycklig. Det var innan vi blev tillsammans och han hade sagt att han inte skulle komma, och att han stod där - själv på en söndag förmiddag - gav mig verkligen bekräftelse på att han var värd att vara modig för, att våga stanna och se vad som skulle hända och inte ta den trygga vägen ut och tänka att det skulle säkert aldrig hålla. Och tur var ju det.

Slutade på ungefär samma tid som året innan, och det hade stört mig om jag inte fick ett så bra avslut på tävlingen.

Strax efter det blev jag och Tobias tillsammans och jag gick upp sex kilo på fem månader. Väger idag ca 74,5 kilo. Vägde 68 förut, 69 när jag träffade Tobias. Nu är målet att gå tillbaka till 68. Det kan låta lite för att vara 1,82 så jag vill tillägga att när jag gick i trean på gymnasiet och tränade karate vägde jag 62 kilo så 68 kilo är smal, men normal.

Har börjat träna igen i mån av tid och hade min första löprunda ute idag. Skriver om det imorgon.