Core

Danne har mördat mitt ben med massage. Jag svängde förbi hans mottagning i fredags förmiddag och fick en hjärtskärande massage av yttre och inre sidan av vänster smalben. Märkligt nog har jag mer ont på utsidan nu än insidan, muskeln känns som ett enda stort blåmärke.
Vi diskuterade kost, träning och tävling medan han satte nålar och sugkoppar. Jag fick en rad övningar jag ska göra för att förstärka styrkan i muskler som hjälper benhinnorna och jag fick ett träningsschema där jag ska utföra så kallad lågintensiv träning. Värma upp i 15-20 minuter för att blodet ordentligt ska ta sig ut i alla muskler, sedan springa i ungefär 20 minuter med en puls på mellan 150-155 (vilket är ganska lågt), för att sist varva ner i ytterligare 15 minuter.
Detta ska tydligen göra så att blodet först ordentligt rinner ut i alla muskler, sedan tränar man, och när man sedan varvar ner länge så tar blodet med sig slaggprodukterna man lösgjort genom träningen tillbaka till organen som då kan göra sig av med dem. Detta sker tydligen inte ordentligt om man avslutar träningen för abrupt.
Fick även tjusig idrottstejp på benet, så nu ser det ut som en riktig skada.

På eftermiddagen drog jag och Malin till gymmet. Hon löpte fem kilometer och jag tog ett intervallpass på trappmaskinen innan vi gick på ett core-pass. Ingen av oss hade provat core förut, men vi bestämde oss för att göra det till en rutin.

25 minuter mage och rygg helt enkelt. Jag kollade på Malin under en övning och hon mimade "det svideeeeeeeer!" och jag kunde inte annat än hålla med. Kändes som en bra kombo att köra lite motionsträning inför och sedan 25 minuter intensiv styrketräning. I och med att passet var så kort körde man på satan också, no tomorrow. Att rekommendera!