Har inte tränat sedan i tisdags p.g.a. semester i kombination med benhinneinflammation. Denna benhinneinflammation kommer sig av att jag i måndags förra veckan gick in på gymmet med avsikt att springa femton intervaller - men när jag kommit till fyra tänke jag "äh, jag springer tills jag har kommit en mil istället".
Så det gjorde jag. Jag sprang ungefär fem kilometer intervaller, sedan promenerade jag en stund innan jag började jogga. Märkte vid sex kilometer att benhinnorna, framför allt vänstra, verkligen inte kändes bra. Men då kändes det så tråkigt att ge upp. Så jag varvade jogging med intervaller tills att jag kommit en mil.
Även om det inte är samma sak som att jogga hela vägen så är det ändå första gången jag sprungit en hel mil och det kändes riktigt bra. Men tyvärr kommer jag väl inte kunna springa på ett tag nu istället eftersom jag fick riktigt ont i benet. Ska gå och behandla det hos Danne som tog hand om det förra gången tänkte jag. Föreställer mig hans min när jag drar historien, framför allt när jag säger "men så vid sex kilometer började det göra väldigt ont, men då kändes det så tråkigt att sluta..."
Hoppas lite själviskt att min prestation var inspiration till Malin H-man som tog sig milen på löpbandet några dagar senare och sprang 9 km av de 10! Starkt! Och hon - ska tilläggas - var skitimponerad av att jag sprang 5 km när vi började träna tillsammans för lite drygt tre månader sen. Där ser ni, alla ni som tror att ni inte kan. Det är bara huvudet som sätter stopp.
Trevlig träning!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar