Sista passet med Elin igår. Då provade vi en för båda ny träningsform som heter Vipr. Blandade styrkeövningar med en stor gummicylinder. Mycket benträning, djupa hukningar, utfall och hopp. Det var ju lite synd att jag redan kände mig stel i benen från de två tidigare passen. Jag orkade köra på, men kände direkt efter träningen igår att det är tungt att böja sig ner - och gå.
Annars var det mycket jobb med boxningar med Vipr:n, lyfta över huvudet och svinga från ovanför huvudet och ner mellan benen. Det jobbigaste med såna övningar var definitivt att bromsa in Vipr:n efter att ha "kastat iväg" den med full kraft.
Träningspasset var inte det roligaste jag varit på. Det som var bra var att det var ganska omväxlande i vilka muskelgrupper som tränades och i hur mycket kondition som behövdes vilket gjorde att även om jag var trött i kroppen orkade med att fullfölja alla övningar.
Känns som att mina ben är två stora, tunga köttklumpar. Tur att jag bara ska sitta i en bil fram och tillbaka till Leksand idag. (Och jobba lite där emellan).
fredag 30 mars 2012
torsdag 29 mars 2012
onsdag 28 mars 2012
Träning med Maskinen Alpne: del 2
Cross training idag!
FYYYYYY FAAAAAN!
En träning jag aldrig provat tidigare. Olika stationer med styrkeövningar, 55 sek på varje station. Benböj med kettleball, jämfotahopp över hinder följt av utfall med vikt ovanför huvudet på tillbakavägen, hopprep och sit-ups med medicinboll i händerna är några exempel på stationer. Det var 14 stationer och som sagt 55 sek på varje, snabbt byte och efter ett varv 2 minuters vila innan andra varvet.
Sjukt, sjukt jobbigt! Tungt för både muskler och kondition.
Tänkte på Bob från amerikanska Biggest Loser som skriker "YOU'RE NOT TRYING!!!" väldigt mycket.
Insåg att jag är väldigt begränsad. Två anledningar: jag har väldigt dåligt "intensivt" blås. Bra på långdistans, dålig på intervall. Hade redan planerat att köra mycket backträning i år för att förbättra konditionen och blev mer motiverad nu.
Andra problemet är att jag hela tiden tänker att jag måste spara lite på krafterna, på flåset, på musklerna för att orka hela vägen. Sa det till Elin efter träningen och hon sa direkt: "Nej, nej, nej, du kan inte tänka på nästa station. Du kommer att orka den också, man får inte blockera sig så där" och det var ju väldigt klokt sagt. Ska försöka anamma det och tänka lite mer "nu" nästa gång jag tränar.
Kan starkt rekommendera denna träningsvariant, tror att det kan vara en av de mest effektiva. Det enda jag inte tyckte om var att tränaren ställt upp stationerna så att det var tre benövningar på raken, tre armövningar, båda magövningarna efter varandra. Hade velat ha det lite mer blandat så att man hinner återhämta sig lite, och gärna de övningar som är mindre intensiva för andningen blandat med de som är det. Nu var det lite hoptryckt och det kändes onödigt.
FYYYYYY FAAAAAN!
En träning jag aldrig provat tidigare. Olika stationer med styrkeövningar, 55 sek på varje station. Benböj med kettleball, jämfotahopp över hinder följt av utfall med vikt ovanför huvudet på tillbakavägen, hopprep och sit-ups med medicinboll i händerna är några exempel på stationer. Det var 14 stationer och som sagt 55 sek på varje, snabbt byte och efter ett varv 2 minuters vila innan andra varvet.
Sjukt, sjukt jobbigt! Tungt för både muskler och kondition.
Tänkte på Bob från amerikanska Biggest Loser som skriker "YOU'RE NOT TRYING!!!" väldigt mycket.
Insåg att jag är väldigt begränsad. Två anledningar: jag har väldigt dåligt "intensivt" blås. Bra på långdistans, dålig på intervall. Hade redan planerat att köra mycket backträning i år för att förbättra konditionen och blev mer motiverad nu.
Andra problemet är att jag hela tiden tänker att jag måste spara lite på krafterna, på flåset, på musklerna för att orka hela vägen. Sa det till Elin efter träningen och hon sa direkt: "Nej, nej, nej, du kan inte tänka på nästa station. Du kommer att orka den också, man får inte blockera sig så där" och det var ju väldigt klokt sagt. Ska försöka anamma det och tänka lite mer "nu" nästa gång jag tränar.
Kan starkt rekommendera denna träningsvariant, tror att det kan vara en av de mest effektiva. Det enda jag inte tyckte om var att tränaren ställt upp stationerna så att det var tre benövningar på raken, tre armövningar, båda magövningarna efter varandra. Hade velat ha det lite mer blandat så att man hinner återhämta sig lite, och gärna de övningar som är mindre intensiva för andningen blandat med de som är det. Nu var det lite hoptryckt och det kändes onödigt.
måndag 26 mars 2012
Träning med Maskinen Alpne
Min gode vän Elin har bjudit mig på en gratisvecka på Sats där hon tränar, så denna vecka har jag tre pass inbokade. Riktigt gött att träna med Elin, hon är som en maskin när hon tränar. Liten och mullig, men inte att underskattas för hon kör tills hon dör och är stark som satan.
Om du är missnöjd med din kropp och vill gå ner så är Elin din perfekta förebild. Hon pluggar i Enköping, men hinner ändå med att träna fyra, fem dagar i veckan och då kör hon hårt. Hon har gått ner 10 kilo sen oktober - bra jobbat! Men det är inte det som gör henne till en förebild, det är att hon inte låter sig hindras av att hon inte är nöjd med sin vikt. Inget förbjuda vissa bilder på facebook, inget gnäll om att hon ser tjock ut i de byxorna, inget "ååh, jag har sån tjockisångest!" efter intagna godsaker. Hon bara är och jag tycker verkligen att hon borde pryda omslagen till broschyrer om god självkänsla som ska spridas till tjejer överallt. Elin är helt enkelt supercool och jag ser upp till henne jättemycket.
Hur som helst. Vi började idag med Box. Jag var på det en gång för cirka 1,5 år sedan och höll på att dö. Riktigt jobbigt för musklerna, men framför allt för konditionen. Man mår nästan illa av ansträngning då och då. Perfekt träning alltså!
Inte lika tungt idag, faktiskt mycket lättare än jag trodde. Jag tror att det var för att det inte var så mycket sparkar. Men intensivt och jag känner i armarna att jag jobbat hårt med dem.
Nästa pass är på onsdag, då ska jag på cross fit, någon ny typ av stationsträning, som jag uppfattat det, med mycket fokus på styrka. Imorgon är det Sundsvall som gäller, Timrå-Örebro, ettan mot sexan i Kvalserien. Ingen träning alltså, och förmodligen dålig sömn då jag alltid får för mig att det är spöken i mina hotellrum.
Om du är missnöjd med din kropp och vill gå ner så är Elin din perfekta förebild. Hon pluggar i Enköping, men hinner ändå med att träna fyra, fem dagar i veckan och då kör hon hårt. Hon har gått ner 10 kilo sen oktober - bra jobbat! Men det är inte det som gör henne till en förebild, det är att hon inte låter sig hindras av att hon inte är nöjd med sin vikt. Inget förbjuda vissa bilder på facebook, inget gnäll om att hon ser tjock ut i de byxorna, inget "ååh, jag har sån tjockisångest!" efter intagna godsaker. Hon bara är och jag tycker verkligen att hon borde pryda omslagen till broschyrer om god självkänsla som ska spridas till tjejer överallt. Elin är helt enkelt supercool och jag ser upp till henne jättemycket.
Hur som helst. Vi började idag med Box. Jag var på det en gång för cirka 1,5 år sedan och höll på att dö. Riktigt jobbigt för musklerna, men framför allt för konditionen. Man mår nästan illa av ansträngning då och då. Perfekt träning alltså!
Inte lika tungt idag, faktiskt mycket lättare än jag trodde. Jag tror att det var för att det inte var så mycket sparkar. Men intensivt och jag känner i armarna att jag jobbat hårt med dem.
Nästa pass är på onsdag, då ska jag på cross fit, någon ny typ av stationsträning, som jag uppfattat det, med mycket fokus på styrka. Imorgon är det Sundsvall som gäller, Timrå-Örebro, ettan mot sexan i Kvalserien. Ingen träning alltså, och förmodligen dålig sömn då jag alltid får för mig att det är spöken i mina hotellrum.
söndag 25 mars 2012
Löpning med Tobias
Efter en vecka full av jobb tog jag min 5,5 km-runda tillsammans med Tobias denna kyliga afton. Mitt första pass sedan löpningen i onsdag - Tobias femte. Han var och tränade med sina polare på Försvarshögskolan igår och körde stenhård styrketräning. Om man petar på hans bröst idag gnäller han till som en liten hund. Jättesöt.
Rundan kändes tung, men fortfarande betydligt lättare än i onsdags. Att jämföra första rundan med femte, tionde, tjugonde - i början kunde jag inte tro att jag kunde bli så pass bra. Men det är ju bara att fortsätta springa som sagt. Ser fram emot sommaren då det både blir varmare och jag kommer att kunna springa lättare och längre.
Idag bjuder jag på Tobias tre bästa löptips:
1) Sätt upp delmål på sträckan. Då kan du pusha dig själv bättre.
2) Spring snabbt i uppförsbackar. (Jag frågar varför). Då kommer du förbi dem snabbare.
3) Drick mycket vatten innan. (Ser skitnöjt på mig och nickar långsamt som om han knäckt den hemliga koden).
Rundan kändes tung, men fortfarande betydligt lättare än i onsdags. Att jämföra första rundan med femte, tionde, tjugonde - i början kunde jag inte tro att jag kunde bli så pass bra. Men det är ju bara att fortsätta springa som sagt. Ser fram emot sommaren då det både blir varmare och jag kommer att kunna springa lättare och längre.
Idag bjuder jag på Tobias tre bästa löptips:
1) Sätt upp delmål på sträckan. Då kan du pusha dig själv bättre.
2) Spring snabbt i uppförsbackar. (Jag frågar varför). Då kommer du förbi dem snabbare.
3) Drick mycket vatten innan. (Ser skitnöjt på mig och nickar långsamt som om han knäckt den hemliga koden).
torsdag 22 mars 2012
Första löprundan för året
Sprang som sagt ute för första gången igår. Det var en ljummen och fin vårdag i Stockholm söder om söder och jag valde min "fjuttrunda" som jag i början trodde var ca 3 km som visade sig vara 5,5. Premiären gick på 37 minuter blankt.
Det var riktigt tungt, vilket var väntat. Ägnade rundan åt att fundera ut mina knep för att överleva träning. Tänkte delge fem nybörjarknep för de som - likt jag för två år sedan - försöker komma igång med träningen.
1) Har du svårt att motivera dig? Då är du kanske som jag: en hotiverad människa. Jag springer inte till någonting. Jag springer från någonting. Det var därför jag - när jag väl bestämde mig för att börja träna på riktigt - anmälde mig till triathlon. När jag hade svårt att ta mig till gymmet för att soffan liksom bara var liiite för skön, då tänkte inte jag "kom igen nu Fanny, du kommer må så bra efteråt!". Jag tänkte "om jag inte går och tränar nu så kommer det att bli så jävla jobbigt på triathlon - men om jag tränar nu kommer det att bli lite lättare".
2) Sätt högre mål än du har för avsikt att hålla. När jag hade för avsikt att träna 4 dagar i veckan tränade jag 2. Då satte jag upp som mål att träna varje dag. Då tränade jag 4-5 dagar i veckan.
3) Jag har så många i min närhet som säger att de inte har det där självdestruktiva draget som hjälper en att pusha på sig själv när man är klar att lägga av. Bullshit. Jag trodde inte heller att jag hade den, men det visade sig att det fanns i mig hela tiden. Jag har massa olika små regler, tankelekar, sjuka besattheter och belöningssystem som får mig att pusha mig själv. Du måste bara hitta dina egna. Det behöver inte vara stort, det kan vara att öka hastigheten på löpbandet sista 30 sekunderna, att ta sig en viss strecka, att göra tre intervaller om man tänkt sig det från början och inte lägga av efter två.
4) Bästa löpknepet när man vill lägga sig ner på marken och dö: Det är bara att fortsätta springa. Det spelar ingen roll hur långsamt du springer, bara du springer hela tiden. Om du bara mäktar med så blir det lättare efter en stund. Om du tänker efter skulle du faktiskt kunna springa en mil till om ditt liv hängde på det. Så fortsätt bara att springa.
5) Prestera inte för främlingarna som råkar se dig när du tränar. Hitta ett löptempo, en tyngd eller ett motstånd som känns bra och håll dig till det. Vad spelar det egentligen för roll att tjejen bredvid dig på löpbandet springer på 11,5 och du på 8,2? Du vet vad som är bra träning för dig och de flesta är bara imponerade av att du tränar över huvud taget.
Det var riktigt tungt, vilket var väntat. Ägnade rundan åt att fundera ut mina knep för att överleva träning. Tänkte delge fem nybörjarknep för de som - likt jag för två år sedan - försöker komma igång med träningen.
1) Har du svårt att motivera dig? Då är du kanske som jag: en hotiverad människa. Jag springer inte till någonting. Jag springer från någonting. Det var därför jag - när jag väl bestämde mig för att börja träna på riktigt - anmälde mig till triathlon. När jag hade svårt att ta mig till gymmet för att soffan liksom bara var liiite för skön, då tänkte inte jag "kom igen nu Fanny, du kommer må så bra efteråt!". Jag tänkte "om jag inte går och tränar nu så kommer det att bli så jävla jobbigt på triathlon - men om jag tränar nu kommer det att bli lite lättare".
2) Sätt högre mål än du har för avsikt att hålla. När jag hade för avsikt att träna 4 dagar i veckan tränade jag 2. Då satte jag upp som mål att träna varje dag. Då tränade jag 4-5 dagar i veckan.
3) Jag har så många i min närhet som säger att de inte har det där självdestruktiva draget som hjälper en att pusha på sig själv när man är klar att lägga av. Bullshit. Jag trodde inte heller att jag hade den, men det visade sig att det fanns i mig hela tiden. Jag har massa olika små regler, tankelekar, sjuka besattheter och belöningssystem som får mig att pusha mig själv. Du måste bara hitta dina egna. Det behöver inte vara stort, det kan vara att öka hastigheten på löpbandet sista 30 sekunderna, att ta sig en viss strecka, att göra tre intervaller om man tänkt sig det från början och inte lägga av efter två.
4) Bästa löpknepet när man vill lägga sig ner på marken och dö: Det är bara att fortsätta springa. Det spelar ingen roll hur långsamt du springer, bara du springer hela tiden. Om du bara mäktar med så blir det lättare efter en stund. Om du tänker efter skulle du faktiskt kunna springa en mil till om ditt liv hängde på det. Så fortsätt bara att springa.
5) Prestera inte för främlingarna som råkar se dig när du tränar. Hitta ett löptempo, en tyngd eller ett motstånd som känns bra och håll dig till det. Vad spelar det egentligen för roll att tjejen bredvid dig på löpbandet springer på 11,5 och du på 8,2? Du vet vad som är bra träning för dig och de flesta är bara imponerade av att du tränar över huvud taget.
onsdag 21 mars 2012
Nystart
Hej vänner!
Genomförde Stockholm Triathlon förra året som lovat, det gick dock inte så bra eftersom jag i år inte var ett dugg skraj för triathlon och tillika hade varit dålig på att träna. Simningen förbättrade jag med ungefär 3 minuter, men jag fick aldrig någon fart på cykeln hur mycket jag än pushade mig själv mentalt.
Jag tänkte att jag måste ha en motivator och det blev att se på namnen som stod på nummerlapparna på de tjejer som cyklade om mig och ha som mål att komma ikapp och cykla om dem. Tjej efter tjej cyklade om mig och jag började långsamt ge upp att komma ikapp dem. Då cyklade Görel om mig. Vem är Görel? Jo, Görel är någon som förmodligen är 40+ och som definitivt inte är vältränad och som definitivt inte ska slå mig - 24 år gammal och superatlet! (Görel kom ungefär 40 placeringar före mig).
Efter halva sträckan fick jag krampkänning i låren. Den krampen bröt ut ordentligt när jag påbörjade löpningen och höll långt in i - och efter - mål. Försökte stretcha. Försök inte stretcha - det blir bara värre.
När jag hade några hundra meter kvar till mål såg jag med plågad och utmattad kisande blick upp från marken och insåg att jag låg precis bakom en tjockis. I mean fat. Då fick jag energi. "Det här fettot ska inte in i mål före mig - 24 år och superatlet!" Hon kom in ca 10 meter före mig. Då kände jag så här: "Skit."
Men sen, på bara en sekund, så försvann allt det dåliga och jobbiga och krampen och att Görel och fettot slog mig, för då stod helt oväntat Tobias vid målupploppet och klappade händerna och ropade "Heja Fanny!" och jag blev verkligen lycklig. Det var innan vi blev tillsammans och han hade sagt att han inte skulle komma, och att han stod där - själv på en söndag förmiddag - gav mig verkligen bekräftelse på att han var värd att vara modig för, att våga stanna och se vad som skulle hända och inte ta den trygga vägen ut och tänka att det skulle säkert aldrig hålla. Och tur var ju det.
Slutade på ungefär samma tid som året innan, och det hade stört mig om jag inte fick ett så bra avslut på tävlingen.
Strax efter det blev jag och Tobias tillsammans och jag gick upp sex kilo på fem månader. Väger idag ca 74,5 kilo. Vägde 68 förut, 69 när jag träffade Tobias. Nu är målet att gå tillbaka till 68. Det kan låta lite för att vara 1,82 så jag vill tillägga att när jag gick i trean på gymnasiet och tränade karate vägde jag 62 kilo så 68 kilo är smal, men normal.
Har börjat träna igen i mån av tid och hade min första löprunda ute idag. Skriver om det imorgon.
Genomförde Stockholm Triathlon förra året som lovat, det gick dock inte så bra eftersom jag i år inte var ett dugg skraj för triathlon och tillika hade varit dålig på att träna. Simningen förbättrade jag med ungefär 3 minuter, men jag fick aldrig någon fart på cykeln hur mycket jag än pushade mig själv mentalt.
Jag tänkte att jag måste ha en motivator och det blev att se på namnen som stod på nummerlapparna på de tjejer som cyklade om mig och ha som mål att komma ikapp och cykla om dem. Tjej efter tjej cyklade om mig och jag började långsamt ge upp att komma ikapp dem. Då cyklade Görel om mig. Vem är Görel? Jo, Görel är någon som förmodligen är 40+ och som definitivt inte är vältränad och som definitivt inte ska slå mig - 24 år gammal och superatlet! (Görel kom ungefär 40 placeringar före mig).
Efter halva sträckan fick jag krampkänning i låren. Den krampen bröt ut ordentligt när jag påbörjade löpningen och höll långt in i - och efter - mål. Försökte stretcha. Försök inte stretcha - det blir bara värre.
När jag hade några hundra meter kvar till mål såg jag med plågad och utmattad kisande blick upp från marken och insåg att jag låg precis bakom en tjockis. I mean fat. Då fick jag energi. "Det här fettot ska inte in i mål före mig - 24 år och superatlet!" Hon kom in ca 10 meter före mig. Då kände jag så här: "Skit."
Men sen, på bara en sekund, så försvann allt det dåliga och jobbiga och krampen och att Görel och fettot slog mig, för då stod helt oväntat Tobias vid målupploppet och klappade händerna och ropade "Heja Fanny!" och jag blev verkligen lycklig. Det var innan vi blev tillsammans och han hade sagt att han inte skulle komma, och att han stod där - själv på en söndag förmiddag - gav mig verkligen bekräftelse på att han var värd att vara modig för, att våga stanna och se vad som skulle hända och inte ta den trygga vägen ut och tänka att det skulle säkert aldrig hålla. Och tur var ju det.
Slutade på ungefär samma tid som året innan, och det hade stört mig om jag inte fick ett så bra avslut på tävlingen.
Strax efter det blev jag och Tobias tillsammans och jag gick upp sex kilo på fem månader. Väger idag ca 74,5 kilo. Vägde 68 förut, 69 när jag träffade Tobias. Nu är målet att gå tillbaka till 68. Det kan låta lite för att vara 1,82 så jag vill tillägga att när jag gick i trean på gymnasiet och tränade karate vägde jag 62 kilo så 68 kilo är smal, men normal.
Har börjat träna igen i mån av tid och hade min första löprunda ute idag. Skriver om det imorgon.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
