Internet ligger nere i hela mitt hus, så jag har inte kunnat blogga på hela veckan (dagens I-landsproblem).
Det blev inget träna i Rom, förutom en massa knatande mellan alla turistgrejer som mamma släpade runt mig på. Däremot många kulor glass och cappuccino.
När vi kom hem på torsdagen förra veckan åkte vi direkt från Arlanda till morfars hus utanför Norrtälje, och där var jag lite mer duktig. Sprang på midsommar, alltså fredagen. Jag kutade ut på sen eftermiddag, så det var varmt men inte så farligt. Sprang ungefär fem kilometer på en dryg halvtimme som vanligt. Det bästa var när jag sprang förbi ett gäng i 20-årsåldern där tre av killarna släppte alla påsar som de höll i och ställde sig att skaka med händerna och ropa "woh woh!", och när jag sprang förbi gjorde de vågen tre gånger och hurrade. Jag bockade till tack och blev genast på skitbra humör.
Blev inringd till jobbet på lördagen och hade bara sovit tre timmar efter en galen kväll med mineralvatten och sällskapsspel med familjen. I'm young - hear me roar. Inget träna den dagen, men på söndagen sprang jag på morgonen (lunchtid). Det var varmt och jag sprang runt lite och letade efter bra slingor. Hittade en stig som gick en bit längs vattnet, men inte långt, så jag vände och sprang en omväg hem. Fan, hur kan man inte ha någonstans att springa ute på landet?
Jag var i alla fall helt slut när jag kom hem, bara kollapsade på gräsmattan och låg och flämtade tills att Adolf kom fram och började slicka av svetten i ansiktet på mig (med bajsandedräkt).
Däremot stack jag ut i onsdags på sena kvällen när det är perfekt värme, och jag vet inte vad jag gjort rätt den gången, för satan vad stark jag kände mig! Jag sprang min vanliga vända på fem km, men när jag kommit ungefär 3,5 kände jag att det här är ju löjligt, jag orkar ju mycket mer än det här. Så då sprang jag en liten omväg, men så kände jag att det var på tok för kort, så då svängde jag höger istället för vänster och sprang genom Mälarhöjden.
För er som inte vet hur Mälarhöjden är format så kan jag berätta att det heter inte höjd för skojs skull. Jag sprang först hundra meter upp för en 70-gradersbacke, direkt följd av 200 meter i en 30-gradersbacke. Sen hade jag en skön rehab-backe nerför där jag kunde återhämta mig innan ytterligare en hundra meters 30-gradersbacke följd av DA FACKING IT-KILLERBACKEN i typ 200 meter, fast den känns som en halv kilometer.
Men... när jag kom hem hade jag sprungit kanske 6-7 km, men jag kände ändå att jag hade kunnat springa en mil. Kände mig stum i benen, och det brukar jag inte göra, är mest bara jättetrött i benen när jag kommer hem men aldrig stum, så det berodde ju säkert på att jag gjort något rätt. 56 minuter var jag ute, och så länge har jag aldrig orkat springa i ett sträck tidigare, nice!
Så vad? Jag hade ätit en duktig middag (fahitas med köttfärs och grönsaker där bara en fjärdedels fetaost och lite guacamole var det enda riktigt onyttiga). Jag hade mest degat i två dagar. Till skillnad från hur jag brukar göra, där jag spurtar så länge jag känner att jag orkar, tyglade jag mig och sprang långsamt från början. Hmm... ja, så kanske mina två värmeslagspass hade hjälp på formen lite? Det kändes hur som helst fucking awesome! Awesome ska läsas i falsett.
I fredags sprang jag och Lucas ut tillsammans. Vi sprang ungefär 2 kilometer ner till Klubbensborg som är ett camping- och promenadområde vid Mälaren, och där körde vi backträning. Fy fan, det visslade när jag andades efter bara två intervaller. Lucas hade tvingat på mig en pulsklocka och var mäkta imponerad av min låga puls. Jag kände mig påkörd av ett tåg, så jag hade ju nästan hellre haft hög puls. Nu var det som när man har skitont efter pjäxorna, så att man nästan vill grina lite, och så är det inte ens en rodnad på skenbenen. Men Lucas sa att det var bra att ha låg puls, är inte säker på hur sånt fungerar. Låg i alla fall mellan 160-178 ungefär, från botten till topp.
Efter backträningen gick vi ner till bryggan och tog av oss skor och t-shirt och dök i med träningskläderna på och simmade lite. Jag tänkte att det är bra för triathlon-inställningen, men det var nog rätt puckat, för musklerna blev ju iskalla på en gång och jättestela lagom till att vi skulle springa hem.
And that's it. Har köpt baddräkt och simglasögon, så att jag inte står där på Djurgården tillsammans med en massa folk i våtdräkt och superfokuserade galna tävlingsblickar och stretchar i min blå/vit-randiga HM-bikini. Åh, så har jag ju faktiskt också simmat två gånger i Östersjön när vi varit ute med båten. Inte särskilt engagerat, men lagom för att konstatera att det är asjobbigt att simma. Upptäckte däremot igår att min granne, tillika kusinens bästa kompis, är föredetta elitsimmare som blev psyked när jag frågade om hon kunde bli vår simlärare, så nu kanske jag kan lära mig att crawla ordentligt...
lördag 3 juli 2010
måndag 21 juni 2010
Rome, baby!
Mamma och pappa har med sitt eviga resande under uppväxten skadad mig så till den grad att jag hela tiden har ett sug att resa. Nu är jag ofrivilligt ledig i två veckor. Vad göra? Åker fyra dagar med mamma till Rom tänkte jag. Har aldrig varit i Italien. Blir mitt... sjuttonde land? Inte helt säker, har tappat räkningen. Nitton kanske?
Anyways... benhinneinflammationen håller sig fast i mitt vänstra skenben, det gör ont! Det var nog inte det bästa att springa med det i torsdags. Var en sväng förbi gymmet igår, men var så trött, inte håller-på-att-somna-trött, bara helt omotiverad. Sprang tio intervaller på löpbandet i alla fall, men kunde inte ta i eftersom benet gjorde ont. Kände att det inte var någon bra idé att springa efter ca tre intervaller, men då ville jag inte sluta. Sprang på 11,2 i alla fall, utan större ansträngning. Soft!
Nu måste jag packa, varför står jag här och bloggar? (Eh, ja... laptopen står på pianot, det är det enda stället där jag får internettäckning från Lucas lägenhet under min). Träningskläderna åker med till Rom, vi får se hur det går. Mamma är i och för sig mer pigg på att träna än vad Malin är, så det kanske blir av på den här resan, vem vet?
Anyways... benhinneinflammationen håller sig fast i mitt vänstra skenben, det gör ont! Det var nog inte det bästa att springa med det i torsdags. Var en sväng förbi gymmet igår, men var så trött, inte håller-på-att-somna-trött, bara helt omotiverad. Sprang tio intervaller på löpbandet i alla fall, men kunde inte ta i eftersom benet gjorde ont. Kände att det inte var någon bra idé att springa efter ca tre intervaller, men då ville jag inte sluta. Sprang på 11,2 i alla fall, utan större ansträngning. Soft!
Nu måste jag packa, varför står jag här och bloggar? (Eh, ja... laptopen står på pianot, det är det enda stället där jag får internettäckning från Lucas lägenhet under min). Träningskläderna åker med till Rom, vi får se hur det går. Mamma är i och för sig mer pigg på att träna än vad Malin är, så det kanske blir av på den här resan, vem vet?
lördag 19 juni 2010
Benhinneinflammation
Inte konstigt efter att jag knatat runt halva New York i tygskor, som har blivit något av mitt signum. Jag börjar tänka att om jag nu insisterar på att bara ha dessa absolut värdelöst dåliga skor, i alla fall investera i ett par inlägg som stödjer foten.
Var i alla fall duktig igår och stack ut och sprang trots att jag varit igång 04.00-23.00 (med en två timmars tupplur på eftermiddagen), och trots att jag skulle upp vid sex för att jobba på nymo. Jag insåg att jag behövde sova, men tänkte ändå på "träna varje dag"-principen, och jag var inte dödligt trött när jag kom hem så jag stack ut och sprang. Undvek sträckorna som inbjuder till överfallsvåldtäkt, men tog förhoppningsvis igen det med lite extra utsvängar på andra ställen. Klockade mig inte, och hade ingen iPod med mig.
Jag provade att springa och bara koncentrera mig på min andning och det gick rätt bra. När jag fokuserade på att ha en jämn andning anpassade jag stegen efter det, istället för tvärtom, då jag ofta tröttar ut mig för fort.
Var i alla fall duktig igår och stack ut och sprang trots att jag varit igång 04.00-23.00 (med en två timmars tupplur på eftermiddagen), och trots att jag skulle upp vid sex för att jobba på nymo. Jag insåg att jag behövde sova, men tänkte ändå på "träna varje dag"-principen, och jag var inte dödligt trött när jag kom hem så jag stack ut och sprang. Undvek sträckorna som inbjuder till överfallsvåldtäkt, men tog förhoppningsvis igen det med lite extra utsvängar på andra ställen. Klockade mig inte, och hade ingen iPod med mig.
Jag provade att springa och bara koncentrera mig på min andning och det gick rätt bra. När jag fokuserade på att ha en jämn andning anpassade jag stegen efter det, istället för tvärtom, då jag ofta tröttar ut mig för fort.
fredag 18 juni 2010
Sprint i Central Park
Japp, hemma från the big apple. Ville ju egentligen träna varje dag, men det blir ju morgon till kväll när man är där så kort. Hann träna två gånger dock. En gång sprang jag i Central Park som bara låg några blocks bort. Fyyyy faan! En massa turister som jag var tvungen att väja för, backar upp och backar ner och dessutom så kvavt att det kändes som att jag andades ånga. Det var till och med jobbigt att springa i nerförsbacke. Jag tog mig runt i 25 minuter, men inte snabbt. Dödsångesten var inte långt borta. Men det var ändå kul att göra det.
Efter två dagars galen shopping var Malin för trött för att gå direkt ut och äta, medan jag fortfarande var rätt pigg, så då lämnade jag henne på sin säng och så gick jag ner i gymmet iklädd mina nya, görsnygga träningskläder. Sprang 14 intervaller i 7 mph, som jag inte hade någon aning om hur snabbt det var. Men glatt överraskande motsvarar det ca 11,3 km i timmen, och det kändes rätt segt tyckte jag, så motionen måste ha förbättras rätt mycket sen sist jag intervallade, och det känns ju jäkligt bra måste jag säga. I och för sig vet jag inte säkert vilket längdmått maskinerna på mitt gym har eftersom det inte står uppmärkt någonstans, men eftersom längden man sprungit mäts i km måste ju hastigheten mätas i km/h kan jag tycka. I så fall har jag ökat intervalltempot med 1,1 km/h. Trevligt!
Sprang igår på gärdet på arbetstid. Mhm, jag har tre timmars call time för ett jobb som har 15 minuters förberedelse. Drog på mig stassen och stack ut, men det var tungt. Vet inte om det var för att jag fortfarande var lite jet-laggad eller om jag bara var lat. Tog en kort vända över gärdet eftersom det är där vi ska springa. Jag trodde först att det var Djurgården, men det är tydligen gärdet. Vet inte om det är bättre eller sämre. Djurgården har ju många backar, men det är åtminstonde asfalt, och det är rätt skönt eftersom man inte måste planera var man sätter fötterna.
Oh well, det är bara att köra på. Hotivering inför varje pass: om jag tränar nu blir det lite mindre hemskt på triathlon.
Efter två dagars galen shopping var Malin för trött för att gå direkt ut och äta, medan jag fortfarande var rätt pigg, så då lämnade jag henne på sin säng och så gick jag ner i gymmet iklädd mina nya, görsnygga träningskläder. Sprang 14 intervaller i 7 mph, som jag inte hade någon aning om hur snabbt det var. Men glatt överraskande motsvarar det ca 11,3 km i timmen, och det kändes rätt segt tyckte jag, så motionen måste ha förbättras rätt mycket sen sist jag intervallade, och det känns ju jäkligt bra måste jag säga. I och för sig vet jag inte säkert vilket längdmått maskinerna på mitt gym har eftersom det inte står uppmärkt någonstans, men eftersom längden man sprungit mäts i km måste ju hastigheten mätas i km/h kan jag tycka. I så fall har jag ökat intervalltempot med 1,1 km/h. Trevligt!
Sprang igår på gärdet på arbetstid. Mhm, jag har tre timmars call time för ett jobb som har 15 minuters förberedelse. Drog på mig stassen och stack ut, men det var tungt. Vet inte om det var för att jag fortfarande var lite jet-laggad eller om jag bara var lat. Tog en kort vända över gärdet eftersom det är där vi ska springa. Jag trodde först att det var Djurgården, men det är tydligen gärdet. Vet inte om det är bättre eller sämre. Djurgården har ju många backar, men det är åtminstonde asfalt, och det är rätt skönt eftersom man inte måste planera var man sätter fötterna.
Oh well, det är bara att köra på. Hotivering inför varje pass: om jag tränar nu blir det lite mindre hemskt på triathlon.
torsdag 10 juni 2010
New York, New York
Ska sticka till NYC imorgon med en kompis i fem dagar. Har som mål nu för tiden att träna varje dag. Då får man ju ångest när man inte gör det, så istället för att ha ångest två dagar i veckan och då bara träna två dagar, har jag nu ångest tre dagar i veckan och tränar fyra som jag tänkt från början.
Hittills har jag tränat tre gånger, var en vända på gymmet igår. Körde enbart styrka, mycket mage och triceps. Inte för att jag direkt behöver det för triathlon, utan för att det är snyggt! I förrgår sprang jag med mamma runt vinterviken, 3,81 km på ca 18 minuter. Det var många tunga backar så det kändes mest som backträning, vilket är bra eftersom jag inte tränat det ännu.
Har uppmanat Malin att ta med träningskläder till NY, ska försöka träna alla fem dagar (får se hur det går, vissa dagar kan det nog bli svårt, man är ju rätt upptagen på semester). Imorgon och på lördag jobbar Malin i alla fall, så då ska jag checka in hotellets gym (som jag verkligen hoppas finns...).
Dags att packa!
Hittills har jag tränat tre gånger, var en vända på gymmet igår. Körde enbart styrka, mycket mage och triceps. Inte för att jag direkt behöver det för triathlon, utan för att det är snyggt! I förrgår sprang jag med mamma runt vinterviken, 3,81 km på ca 18 minuter. Det var många tunga backar så det kändes mest som backträning, vilket är bra eftersom jag inte tränat det ännu.
Har uppmanat Malin att ta med träningskläder till NY, ska försöka träna alla fem dagar (får se hur det går, vissa dagar kan det nog bli svårt, man är ju rätt upptagen på semester). Imorgon och på lördag jobbar Malin i alla fall, så då ska jag checka in hotellets gym (som jag verkligen hoppas finns...).
Dags att packa!
måndag 7 juni 2010
Dramatisk joggare
Trots att jag anat det hela tiden kändes det hemskt när jag fick reda på att Jodie blivit sexuellt utnyttjad av sin pappa. Men mitt i all tragik jag hörde uppläst i öronen kunde jag inte låta bli att flina åt mig själv när jag insåg att jag joggade igenom Mälarhöjden och väste "ne-ej!", upprört spärrade upp munnen och drog ihop ögonbrynen i ogillande när jag lyssnade på fostermammans återberättelse av Jodies erkännande. Hur måste inte det se ut för passerande?
Det kanske är dags att köpa en ordentlig klocka som mäter avstånd och allt. Nu klockar jag mig på min iPod. Två minuter hade jag förbättrat mig i alla fall sedan jag sprang i onsdags, 35 minuter tog det. I torsdags var jag på konsert, fredag och lördag jobbade jag i Göteborg och i söndags var jag så absolut slut att jag inte orkade släpa mig ur soffan. Men vad fan? Det är ju just vid de här tillfällena som jag ska göra det i alla fall, det är väl det som är kämparanda? Skärpning, Berger.
Det kanske är dags att köpa en ordentlig klocka som mäter avstånd och allt. Nu klockar jag mig på min iPod. Två minuter hade jag förbättrat mig i alla fall sedan jag sprang i onsdags, 35 minuter tog det. I torsdags var jag på konsert, fredag och lördag jobbade jag i Göteborg och i söndags var jag så absolut slut att jag inte orkade släpa mig ur soffan. Men vad fan? Det är ju just vid de här tillfällena som jag ska göra det i alla fall, det är väl det som är kämparanda? Skärpning, Berger.
onsdag 2 juni 2010
Ljudbok - del 2
Ikväll sprang jag samma vända som jag sprang i förrgår med Lucas, fast omvänd (succe, grymt skönt att slippa jävla Mickelsbergsvägen hem). Nu fungerade det garanterat bättre med ljudboken än det gjorde på gymmet igår. Det var ju inte direkt så att det kändes som att jag gled fram på moln, det var fortfarande jobbigt och kändes långt kvar, men istället för att verkligen behöva bita ihop när jag började tänka på kortare sträckor eller hur jobbigt det var, tänkte jag att jag måste lyssna igen, för nu missar jag en massa saker.
Ljudbok: topp! Den förhindrade inte mina "åh vad jobbigt"-tankar, men den förkortade dem. Mycket bra.
Är inte säker på hur lång sträckan är, men Lucas trodde någonstans mellan 4,5 och 5 km. Vi klockade inte i måndags, men nu tog det lite dryga 37 minuter. Jag tror att det gick snabbare när jag sprang med Lucas, för jag var riktigt trött idag, och har träningsvärk i baksidan av låren efter bendödarmaskinen på gymmet igår.
Först blev jag helt förskräckt när jag såg klockslaget, men om jag istället tänker att jag numera faktiskt pallar att springa non stop i 37 minuter så vill jag kyssa min bicep. Sist jag hade kondition till det var förmodligen i andra ring (fast då sprang jag aldrig, so I wouldn't know). Jag menar, i mars sprang jag i femton minuter knappt och höll på att dö. Visserligen var det fortfarande isfläckar och en massa grus, men come on!
Hittade mitt namn på anmälningslistan idag, nu är allt betalt och klart! Tydligen har de bås eller något på marathons expo, och pappa ska dit imorgon och hämta sin nummerlapp, så jag ska möta honom där och gå förbi och fråga lite frågor.
Frågor:
1) Vad simmar man i? Baddräkt eller våtdräkt? Jag såg att det fanns regler beroende på vattnets temperatur, men om man då måste ha våtdräkt, kan man låna eller måste man köpa?
2) Cykel. Ställer man sin cykel någonstans, eller har de cyklar, eller hyr man cyklar eller vad? Ska man springa runt bland 1000 cyklar och leta efter sin? I såna fall köper jag en knallrosa cykel (för jag har ingen cykel än, jag hatar ju att cykla) och knyter fast en heliumuppblåst ballong på styret. Å andra sidan kommer säkert bara ca 200 cyklar finnas kvar när jag kommer. Mina axelmuskler är patetiska.
3) Startar man i olika grupper beroende på hur seg man är, som i löpning, eller är det indelat efter klass? Vilka startar först och vilka startar sist?
Ska försöka komma på lite fler innan imorgon.
Ljudbok: topp! Den förhindrade inte mina "åh vad jobbigt"-tankar, men den förkortade dem. Mycket bra.
Är inte säker på hur lång sträckan är, men Lucas trodde någonstans mellan 4,5 och 5 km. Vi klockade inte i måndags, men nu tog det lite dryga 37 minuter. Jag tror att det gick snabbare när jag sprang med Lucas, för jag var riktigt trött idag, och har träningsvärk i baksidan av låren efter bendödarmaskinen på gymmet igår.
Först blev jag helt förskräckt när jag såg klockslaget, men om jag istället tänker att jag numera faktiskt pallar att springa non stop i 37 minuter så vill jag kyssa min bicep. Sist jag hade kondition till det var förmodligen i andra ring (fast då sprang jag aldrig, so I wouldn't know). Jag menar, i mars sprang jag i femton minuter knappt och höll på att dö. Visserligen var det fortfarande isfläckar och en massa grus, men come on!
Hittade mitt namn på anmälningslistan idag, nu är allt betalt och klart! Tydligen har de bås eller något på marathons expo, och pappa ska dit imorgon och hämta sin nummerlapp, så jag ska möta honom där och gå förbi och fråga lite frågor.
Frågor:
1) Vad simmar man i? Baddräkt eller våtdräkt? Jag såg att det fanns regler beroende på vattnets temperatur, men om man då måste ha våtdräkt, kan man låna eller måste man köpa?
2) Cykel. Ställer man sin cykel någonstans, eller har de cyklar, eller hyr man cyklar eller vad? Ska man springa runt bland 1000 cyklar och leta efter sin? I såna fall köper jag en knallrosa cykel (för jag har ingen cykel än, jag hatar ju att cykla) och knyter fast en heliumuppblåst ballong på styret. Å andra sidan kommer säkert bara ca 200 cyklar finnas kvar när jag kommer. Mina axelmuskler är patetiska.
3) Startar man i olika grupper beroende på hur seg man är, som i löpning, eller är det indelat efter klass? Vilka startar först och vilka startar sist?
Ska försöka komma på lite fler innan imorgon.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
