Jag är en 7 km:s-löpare

Andra gången jag sprang sju km (eller hur långt det nu kan vara). Jag börjar förstå vad löparnas hemliga trick är: de tränar.

Jag tror definitivt att mitt hemliga trick för att helt plötsligt orka så mycket längre än tidigare är att jag helt enkelt tar det jävligt lugnt. Jag håller tempot lågt från början och då kan jag hålla det hela vägen också. Ansträngd andedräkt får jag bara i uppförsbackarna och mentaliteten är på topp eftersom jag känner att shit vad långt jag sprungit och jag är inte ens trött. Boost!

Var ute en timme igår igen, det kändes fortfarande lite stelt i benen efter badandet fem dagar tidigare. Har jobbat nyhetsmorgon och inte hunnit sova längre stunder dagtid, så jag har skitit i att träna sen dess. Nu ska jag till Falkenberg i eftermiddag för att jobba, det är en fullsmockad fredag och lördag, och hemfärd på söndag, men jag tar med mig träningskläder i alla fall.
När jag kommer hem på söndag tänkte jag bara packa om lite snabbt och sen sticka upp till morfar. M&P bor där hela sommaren, och det är skönt att bara softa omkring, glo på film, spela spel (så länge inte mamma ger ledtrådar till alla frågor som vanligt, då blir jag skitsur), hänga med hundarna och löpa lite om kvällarna.