Liksom min andra blogg ingetsexmenenstad.blogspot.com tar även denna semester medan jag är i USA på road trip. Tillbaka i början av augusti. Det ska dock sägas att även om träningen självklart inte är lika enkel att utföra och händer mer sällan här, så har jag ändå tränat några gånger och jag hade rätt i att det var Lucas som skulle hålla mig sällskap. Tänkte dra en vända till gymmet idag och utforska vad detta hotell har att erbjuda.
Trevlig sommar och lycka till med träningen!
torsdag 5 juli 2012
söndag 10 juni 2012
Löprunda ute
Jag var hos Danne på behandling i torsdags. Lite akupunktur som jag verkligen tror på, lite massage och en massa sugkoppar. När han satt och vred på nålarna gjorde det superont och jag låg och kved, men det var ingenting mot när han satte en sugkopp högt upp på skenbenet, pumpade ur all luft så att den satt stenhårt och sen drog den ner om och om igen. Fy fan, det gjorde så ont att jag låg och hysteri-skrattade med händerna för ansiktet.
Hur som helst har Danne givit mig klartecken att springa, bara jag värmer upp ordentligt och länge så att blodet hinner ut i musklerna. Trots att jag är skraj för att förvärra situationen så gav jag mig ut med Tobias runt Södermalm igår. Jag stod och gympade lite i lägenheten innan vi gick ut i trapphuset och först gick upp och ner för alla sex trappor en gång och sedan småjoggade upp och ner en gång.
Jag började med lätt jogg och benet gjorde riktigt, riktigt ont. Det känns som att hela ankel-området, framför allt på baksidan runt hälsenan, är en stor muskel som bara krampar. Den känns stenhård inuti, men känns inte på något speciellt sätt utanpå.
När jag kommit några hundra meter blev det bättre, och efter 1,5 gjorde det nästan inte ont alls. Jag koncentrerade mig på att dra låret uppåt istället för att skjuta ifrån med tårna och vaden och då gjorde det mindre ont så jag tror att det kan vara en del av problemet.
Sprang totalt 3 km i vanligt tempo (fast kanske lite långsammare eftersom jag inte sprungit på länge) och sedan gå-jogg i lite mindre än 1 km som nedvärmning. Även om jag har ont i benet idag så är det inte värre än innan, så det är bra. Kan vara så att tejpen jag fått hjälper muskeln, men jag hoppas att det inte bara beror på den.
På fredag drar jag till USA. Galet! Sju veckor on the road, NY till LA. Hoppas på mycket träning ändå, och har stora förhoppningar på att min bror kan dra igång mig, han är bra på att komma till skott med träningen.
Hur som helst har Danne givit mig klartecken att springa, bara jag värmer upp ordentligt och länge så att blodet hinner ut i musklerna. Trots att jag är skraj för att förvärra situationen så gav jag mig ut med Tobias runt Södermalm igår. Jag stod och gympade lite i lägenheten innan vi gick ut i trapphuset och först gick upp och ner för alla sex trappor en gång och sedan småjoggade upp och ner en gång.
Jag började med lätt jogg och benet gjorde riktigt, riktigt ont. Det känns som att hela ankel-området, framför allt på baksidan runt hälsenan, är en stor muskel som bara krampar. Den känns stenhård inuti, men känns inte på något speciellt sätt utanpå.
När jag kommit några hundra meter blev det bättre, och efter 1,5 gjorde det nästan inte ont alls. Jag koncentrerade mig på att dra låret uppåt istället för att skjuta ifrån med tårna och vaden och då gjorde det mindre ont så jag tror att det kan vara en del av problemet.
Sprang totalt 3 km i vanligt tempo (fast kanske lite långsammare eftersom jag inte sprungit på länge) och sedan gå-jogg i lite mindre än 1 km som nedvärmning. Även om jag har ont i benet idag så är det inte värre än innan, så det är bra. Kan vara så att tejpen jag fått hjälper muskeln, men jag hoppas att det inte bara beror på den.
På fredag drar jag till USA. Galet! Sju veckor on the road, NY till LA. Hoppas på mycket träning ändå, och har stora förhoppningar på att min bror kan dra igång mig, han är bra på att komma till skott med träningen.
tisdag 5 juni 2012
Ny utmaning
Mamma har samlat familjen plus Tobias för nästa Berger Challenge: halvklassikern!
Halvklassiskern är helt enkelt den beryktade Klassikern fast halva distanserna. Vi kommer att börja med Lidingöloppet i september. 1,5 mil i brutala backar.
Följer Vasaloppet - 4,5 mil på längdfärdsskidor som jag aldrig åkt förut.
Sedan Vätternrudan - 15 mil cykel, och jag hatar att cykla.
Sist Vansbrosimmet - 1,5 kilometer sim motströms.
Låter det inte jätteroligt? Tobias är läskigt nervös, och jag inser ju att detta verkligen övergår min kapacitet än så länge - jag har ju till exempel aldrig sprungit längre än en mil och har stora problem med benhinnorna. Men jag tar det med ro. Nu har jag en ny hotivering, och jag tror ju också på att när man väl är där så trycker man på och finner krafter man aldrig trodde att man hade. Och man klarar det, oavsett hur man gör det. Jag kommer inte göra bra tider, men jag kommer att klara alla loppen. Jag kanske bara inte är så pigg efteråt.
Kom igång igår med gymmet sedan jag blev förkyld och det kändes bättre än på länge. Tänkte börja med lite mer distansinriktad träning så jag cyklade 7 minuter lätt, 6 minuter tungt och en minut stående på supertrögt motstånd. Repeterade 3 gånger, så sammanlagt 45 minuter. Distans: 16 kilometer. Inget att skriva hem om direkt, men jag börjar lugnt och stadigt. Pissjobbigt för andningen det där.
Sedan 10x1 minut i skidmaskinen som ska bli en standard nu. Måste få in stak-rörelsen inför Vasan. Och bygga lite armmuskler.
Sedan lite mage och utfall innan stretch. Är mycket nöjd.
Idag ska jag ge mig på Dannes program, banne mig. Är livrädd för att springa, vill inte få ont i benet igen. Men han säger att det kommer att gå bra så jag måste ge det en chans. Hoppas, hoppas, hoppas att denna hinne-jävlighet slutar spöka mig det här året, annars kommer det bli tufft.
Halvklassiskern är helt enkelt den beryktade Klassikern fast halva distanserna. Vi kommer att börja med Lidingöloppet i september. 1,5 mil i brutala backar.
Följer Vasaloppet - 4,5 mil på längdfärdsskidor som jag aldrig åkt förut.
Sedan Vätternrudan - 15 mil cykel, och jag hatar att cykla.
Sist Vansbrosimmet - 1,5 kilometer sim motströms.
Låter det inte jätteroligt? Tobias är läskigt nervös, och jag inser ju att detta verkligen övergår min kapacitet än så länge - jag har ju till exempel aldrig sprungit längre än en mil och har stora problem med benhinnorna. Men jag tar det med ro. Nu har jag en ny hotivering, och jag tror ju också på att när man väl är där så trycker man på och finner krafter man aldrig trodde att man hade. Och man klarar det, oavsett hur man gör det. Jag kommer inte göra bra tider, men jag kommer att klara alla loppen. Jag kanske bara inte är så pigg efteråt.
Kom igång igår med gymmet sedan jag blev förkyld och det kändes bättre än på länge. Tänkte börja med lite mer distansinriktad träning så jag cyklade 7 minuter lätt, 6 minuter tungt och en minut stående på supertrögt motstånd. Repeterade 3 gånger, så sammanlagt 45 minuter. Distans: 16 kilometer. Inget att skriva hem om direkt, men jag börjar lugnt och stadigt. Pissjobbigt för andningen det där.
Sedan 10x1 minut i skidmaskinen som ska bli en standard nu. Måste få in stak-rörelsen inför Vasan. Och bygga lite armmuskler.
Sedan lite mage och utfall innan stretch. Är mycket nöjd.
Idag ska jag ge mig på Dannes program, banne mig. Är livrädd för att springa, vill inte få ont i benet igen. Men han säger att det kommer att gå bra så jag måste ge det en chans. Hoppas, hoppas, hoppas att denna hinne-jävlighet slutar spöka mig det här året, annars kommer det bli tufft.
måndag 28 maj 2012
Vårruset
Skulle göra mitt första Vårrus imorgon. Tyvärr har jag ju lite problem med benet fortfarande, men jag tänkte provspringa lite och se om det inte skulle går ändå. Enligt Danne ska det gå bra om jag bara värmer upp ordentligt och länge innan. Så jag tänkte att jag kör ändå.
Sen har jag tyvärr haft ont i halsen i fem dagar och verkligen kännt förkylning på väg. Liksom tjock i luftvägarna och tung i huvudet. Lock för öronen som är min tydligaste varning på att det kommer. Så nu har jag inte haft en chans att prova benet, och oavsett vad ska jag absolut inte träna för då kommer förkylningen blomma ut totalt.
Men ändå trist - nu när jag betalt och allt - att inte köra ruset. Så vad tycker ni? Ska jag kanske gå dit och bara gå runt? Det är ju inte mer än fem kilometer och det kan man ju gå relativt snabbt. Kan inte bestämma mig. Och Tobias har ju en poäng när han säger att jag inte skulle kunna hålla mig från att springa...
Help!
Sen har jag tyvärr haft ont i halsen i fem dagar och verkligen kännt förkylning på väg. Liksom tjock i luftvägarna och tung i huvudet. Lock för öronen som är min tydligaste varning på att det kommer. Så nu har jag inte haft en chans att prova benet, och oavsett vad ska jag absolut inte träna för då kommer förkylningen blomma ut totalt.
Men ändå trist - nu när jag betalt och allt - att inte köra ruset. Så vad tycker ni? Ska jag kanske gå dit och bara gå runt? Det är ju inte mer än fem kilometer och det kan man ju gå relativt snabbt. Kan inte bestämma mig. Och Tobias har ju en poäng när han säger att jag inte skulle kunna hålla mig från att springa...
Help!
måndag 21 maj 2012
Veckan som gått
Har inte tränat mycket den gångna veckan, så jag skriver en resumé:
Tisdag:
Gick upp samtidigt som Tobias (klockan åtta) och var så trött att jag trodde att jag skulle smälla av. Släppte av honom på jobbet och var på gymmet strax efter halv nio. Satt kvar i bilen i en halvtimme och spelade spel på mobilen och pratade med pappa. Var för trött för att röra mig.
När jag väl tog mig in på gymmet körde jag ändå på bra. 5 kilometer lugn rodd, 27 minuter. Sedan upptäckte jag att de ställt in längskidemaskiner i Västertorpshallen. Jag har inte åkt längdskidor vad jag kan minnas, men jag har hört att det är fantastisk träning så jag tänkte ge mig på det. Tyvärr hade jag inte riktigt tillräckligt med styrka i mina triceps som sved satan. Så jag gjorde 3x1 minut som tricepträning i hopp om att kunna öka detta allt eftersom.
Efter detta gav jag mig på dra-i-spakar-maskinen. Den påstår sig vara ett icke-stötande substitut för löpning, men jag har aldrig gillat den. Det känns väldigt onaturligt att springa med fötterna på pedaler hela tiden. Men nu är jag väl så illa tvungen eftersom mina ben hatar mig. Tog mig en 20-minutare och det var okej. Följde: lätt styrketräning och stretch.
Onsdag till torsdag:
Hos Tobias farföräldrar i Filipstad.
Fredag:
Hade tänkt träna, men var tvungen att tillbringa dessa två timmar på jobbet istället.
Lördag:
Jobb.
Söndag:
Ville träna. Tobias ville ha mysdag. Tobias vann.
Måndag:
Idag alltså. Bestämde mig för att träna i två timmar och såg fram emot det. Tog mig till gymmet vid två och började med tio minuter cykel följt av 45 minuter terräng i dra-i-spakar-maskinen. Läste en bok samtidigt, men det var fortfarande bara vidrigt. Tappade känseln i tårna efter 20 minuter. Finns det ett mer onaturligt sätt att föra kroppen på?
Gjorde 5x1 minut i skidmaskinen men känner ingenting i armarna nu, liksom jag inte kände något efter förr gången. Whadup? Det är så svinjobbigt när jag gör det, ändå ingen träningsvärk. Skumt.
Därefter utfall, armhävningar, bicep med skivstång och benlyft med avsikt magträning.
Tränade 1,40 totalt, och jag vet att jag egentligen hade ett ganska bra pass, men jag är lite missnöjd med min prestation. Kunde definitivt ha pushat mig själv mer. Tagit en till intervall, kört en nivå högre på konditionsmaskinen, tagit lite tyngre vikter.
Fyra veckor kvar till USA. Jag har gått ner ett kilo. Väger nu 74 kilo. Inte riktigt så mycket som jag hade kunnat åstadkomma, men med tanke på att jag bygger mer muskler nu för tiden när jag tränar, och att jag fortsatt äta mycket godis och snask som jag tidigare inte brukade äta så ofta så är jag ändå nöjd över ett minus. Och peppad att klara ett till innan resan...
Tisdag:
Gick upp samtidigt som Tobias (klockan åtta) och var så trött att jag trodde att jag skulle smälla av. Släppte av honom på jobbet och var på gymmet strax efter halv nio. Satt kvar i bilen i en halvtimme och spelade spel på mobilen och pratade med pappa. Var för trött för att röra mig.
När jag väl tog mig in på gymmet körde jag ändå på bra. 5 kilometer lugn rodd, 27 minuter. Sedan upptäckte jag att de ställt in längskidemaskiner i Västertorpshallen. Jag har inte åkt längdskidor vad jag kan minnas, men jag har hört att det är fantastisk träning så jag tänkte ge mig på det. Tyvärr hade jag inte riktigt tillräckligt med styrka i mina triceps som sved satan. Så jag gjorde 3x1 minut som tricepträning i hopp om att kunna öka detta allt eftersom.
Efter detta gav jag mig på dra-i-spakar-maskinen. Den påstår sig vara ett icke-stötande substitut för löpning, men jag har aldrig gillat den. Det känns väldigt onaturligt att springa med fötterna på pedaler hela tiden. Men nu är jag väl så illa tvungen eftersom mina ben hatar mig. Tog mig en 20-minutare och det var okej. Följde: lätt styrketräning och stretch.
Onsdag till torsdag:
Hos Tobias farföräldrar i Filipstad.
Fredag:
Hade tänkt träna, men var tvungen att tillbringa dessa två timmar på jobbet istället.
Lördag:
Jobb.
Söndag:
Ville träna. Tobias ville ha mysdag. Tobias vann.
Måndag:
Idag alltså. Bestämde mig för att träna i två timmar och såg fram emot det. Tog mig till gymmet vid två och började med tio minuter cykel följt av 45 minuter terräng i dra-i-spakar-maskinen. Läste en bok samtidigt, men det var fortfarande bara vidrigt. Tappade känseln i tårna efter 20 minuter. Finns det ett mer onaturligt sätt att föra kroppen på?
Gjorde 5x1 minut i skidmaskinen men känner ingenting i armarna nu, liksom jag inte kände något efter förr gången. Whadup? Det är så svinjobbigt när jag gör det, ändå ingen träningsvärk. Skumt.
Därefter utfall, armhävningar, bicep med skivstång och benlyft med avsikt magträning.
Tränade 1,40 totalt, och jag vet att jag egentligen hade ett ganska bra pass, men jag är lite missnöjd med min prestation. Kunde definitivt ha pushat mig själv mer. Tagit en till intervall, kört en nivå högre på konditionsmaskinen, tagit lite tyngre vikter.
Fyra veckor kvar till USA. Jag har gått ner ett kilo. Väger nu 74 kilo. Inte riktigt så mycket som jag hade kunnat åstadkomma, men med tanke på att jag bygger mer muskler nu för tiden när jag tränar, och att jag fortsatt äta mycket godis och snask som jag tidigare inte brukade äta så ofta så är jag ändå nöjd över ett minus. Och peppad att klara ett till innan resan...
måndag 14 maj 2012
Tobias första gruppträning
Fick äntligen med mig Tobias på ett pass på gymmet. Han har varit stark motståndare mot att träna i grupp, men efter mycket tjat och lite irritation från mig följde han idag med på core. Recension: "Det var helt okej. Det var riktigt jobbigt, fast det var så kort tid. Och rätt svårt..." Kommer han att gå på pass igen? Svar: "Näh" (jo, det kommer han...)
Jag har fortfarande väldigt ont i benet och har börjat bli riktigt ledsen över det. Ser joggare utomhus och blir avundsjuk. Det är så lätt att springa, och man känner så snabbt resultat. Cyklade fem kilometer idag, men jag vet inte om det var för att jag använde ouppvärmda ben på core-passet, men idag var en så dag när benen känns som två spända klumpar som inte orkar någonting. Så jag nöjde mig med fem, sen gjorde jag 40 utfall som jag rekommenderats av Danne som rehab. Enkelt pass, men jag är så nöjd att träningen kan ta fart igen efter en väldigt jobbhektisk förra vecka.
Jag har fortfarande väldigt ont i benet och har börjat bli riktigt ledsen över det. Ser joggare utomhus och blir avundsjuk. Det är så lätt att springa, och man känner så snabbt resultat. Cyklade fem kilometer idag, men jag vet inte om det var för att jag använde ouppvärmda ben på core-passet, men idag var en så dag när benen känns som två spända klumpar som inte orkar någonting. Så jag nöjde mig med fem, sen gjorde jag 40 utfall som jag rekommenderats av Danne som rehab. Enkelt pass, men jag är så nöjd att träningen kan ta fart igen efter en väldigt jobbhektisk förra vecka.
onsdag 9 maj 2012
Svettigt spinningpass
Jag gillar ju verkligen inte spinning, men efter ett boxpass i måndags där uppvärmning och en del övningar innehöll jogging eller hopp fick jag väldigt ont i benet igen och därför satsar jag nu på cyklingen. Det är onekligen bra träning - benstyrka, kondition, uthållighet. Vet egentligen inte varför jag tycker att cyklingen är så mycket hemskare än löpning, jag tar ju inga gåpauser förutom vid intervaller, men det där att man ska trampa hela tiden är väldigt mentalt pressande för mig. När man stått och trampat tungt motstånd i två minuter känns det riktigt tungt att fortsätta även om man dragit bort allt motstånd.
Ingen träning idag, var inne klockan tio för ett möte på kontoret, sen åkte jag hem och sov och åt för att sedan dra mig till Globen och se Tre Kronor spöa Tyskland med 5 - 2 och nu sitter jag inne på kontoret åter igen för nattens match mellan Washington och Rangers.
Hejar på Washington för att Ovechkin spelar där, hejar på Rangers för att om de vinner så blir det två matcher färre.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
