Löpning med brodern

Jag och Lucas sprang tillsammans igår. Han ska springa marathon på lördag, men är inte optimistisk. Han har nästan inte tränat någonting jämfört med hur mycket han borde ha tränat. Vi får se hur det går.

Vi sprang ungefär 4,5 km. Jag hade ätit middag bara någon timme innan, så det kändes som att jag hade halsbränna hela vägen. Det började i halsen, sen utökade det neråt lite till hela vägen, så till slut brännde det hela vägen ner i magen. Men trots det gick det bra att springa, kunde hålla tempo hela vägen och var inte särskilt andfådd förrän den sista halvkilometern.

Tror för övrigt att jag ska vända på det här varvet. Jag tänker alltid att det är bra att springa skitlånga Mickelsbergsvägen sist eftersom det är raksträcka, men det är typ lite, lite, lite uppförsbacke i ungefär 300 meter i början, så där blir jag alltid helt slut, eftersom jag fortsätter springa som vanligt. Då är det nästan bättre med akut-uppförsbackar. Då parerar man ju och springer bara på framfötterna (det var bra mot slaggprodukter i vaderna sa Lucas, så att man slipper mjölksyra) och tar kortare steg. Här bara springer, och springer, och springer man till man tror att man ska dö. Nicht gut.

För övrigt har jag köpt en svindyr cd-bok som jag ska lägga in på min iPod. Alla säger ju att man måste tänka på annat för att orka springa när man är trött, men allt jag tänker är "åh vad trött jag är, måste stanna, nej får inte stanna, fy fan vad jobbigt, åh gud, åh trött" hela vägen hem. Jag blir liksom distraherad av musik, det fungerar bättre att bara lyssna på mina andetag, då får jag bättre rymt i dem också. Men jag ska prova med cd-bok, det kanske är ännu bättre?